och Swerige i sin helhet med Westerhafwet och nyssnämda norska stad. Det är emellertid aldrig stadgadt, att Norrländsta stambanan för sin del slulle hafwa ett sådant syftemål, om det än må medgifwas, att stambanan i förening med tmärs banan i själiwa werket utgör en föreningslänk mellan Trondhiem och Norge å ena sidan, samt Swerige med dess hufwudstad å den andra; men en sådan sammanbindningsbana utgör Norrländsta stambanan i i alt fall och af fig själf på hwils fen punkt af twärbanan stambanan än må fära den sistnämda. Häraf följer dod ingalunda, att man bör, wid beftämmandet af banans riktning taga hänsyn till denna dess sekundära egenskap att, oberoende af sitt hufwudsyfte utgöra ett samband med Norge för at, till förfång för Norrland, förs rycka dess stambana från den riktning; den bör hafwa, för att motswara fin egenitap af Norre ländst stambana, med hwilket alt sammanstår, att stambanans riktning ide bör, för att förkorta fams bandet med Norge dragas så westligt, att mehn därigenom upkommer för de Norrländsdka förhållans dena och den Norrländska odlingens och industriella utwecklingens widare befordrande. Någon särilild rättighet för provinsen Jämtland fåfom fådan, och än mindre för en del däraf, förefinnes ej att få hwarken Norrländila ftambanan eller twärbanan förlagd med hufwudsakligt afseende på dess fördel, äfwen om den föreslagna riktningen, mot hwad fallet är, jämwäl kunde anses befordra Jämtlands intresse. Men nu will det också synas of fom läge Jämtlands fördel ingalunda i den westliga riktningen, enär därigenom en betydligare del af Jämtland och därtill den mwärderifalte genom den westliga riktningen kommer att sakna tillborlig nytta af banan och denna nytta i stallet tillagts de orter, fom i alt fal, likasom jämwål Östersund, komma att få fina intressen fullt tillgodosedda genom twärbanan äfwen med def enda naturliga riktning genom Häsjö och Stus gun. Hwad nu färitildt beträffar Östersund få lärer den bewisning Jämtlands fomiterade föres bragt för def betydenhet och def förment rätt wija anspräk att få banriktningarne bestämda med hänsigt till def läge wara få swag, att någon särstild wederläggning däraf ide torde erfordras, trots den afgörande wigt man welat tillägga Öfterfund, säsom utgörande en hamn för ängbätsfart på Storsjön. stersunds wigt i strategistt häns seende funna wi ide fatta, och om afständet mel lan det lilla Östersund oh Hybo blir större eller fortare fan ide heller ega någon inwerkan på ftams banans riktning, desto mindre fom Jämtlands tomis terade själfwe fränkänt Norrlands öfrige städer all wigt och wärde i Jräga om stambanans läge; hwarförutom komiterades äsigt, det man, för att hindra affärsrörelses upkomst på andra ställen än i Östersund och sålunda dittwinga all handel, bör lata banan beröra Östersund, synes oss ingalunda afse Jämtlands fördel och i öfrigt wara af den beskaffenhet, att den, om den än werkligen kunnat af komiterade hysas, dock ingalunda bort inför Eders t. m:t framläggas. Då wi nu äter uprepa, att Jämtlands intresse, oberoende af stambanan, fullt tillgodoses medelst den af staten genom hela Jämtland bekostade twärbanan, såwida den ledes genom Häsjö och Stugun, få tro wi of hafwa ådagalagt, att för Östersunds och Jämtlands fördel nägot flags förryckande af stambanan, ware fig bit eller dit, ide ur någon synpunkt bör ifrågar komma. Komiterade hafwa widare pästätt, att, enligt riksdagens beslut, Norrländska stambanan icke skall utsträckas nordligare än till twärbanan, och på detta förmenta beslut grunda komiterade den äsigt, att twärbanans läge först bör bestämmas såsom afgörande för stamdanans slutpunkt. Något? få bestaffadt riksdagens beslut hafwa wi dock förs gäfwes eftersökt. Det heter wisserligan, att tam banan skall dragas til någon punkt på tmärbanan, men aldrig bar riksdagen beslutit, att itambanan ide får utsträckas nordligare än till twärbanan. Om etts få orimligt och oformligt bejlut wore af riksdagen fattadt, lärer wäl ritsdagen nu ide funna widare frångå detsamma, och då wore ju alt hwad komiterade talat om Ångermanelfwen, Haparanda och det nordligaste Swerige endast tomma exclamationer. Komiterade ide allenast medgifwa, att Norr ländsta stambanan bör förena de Norrländska orterna sinsemellan och bidraga till dessa orters ekonomista utweckling, utan de rent af förklara, att detta är för stambanan det mest wäljignelfebringande sätt att fylla sitt fyfter. Ja, de ups draga till oc) med den wackra bilden af en Lifskraftig stam med starka förgreningar åt båda NE dor. Men huru upfyller den af dem föreflagna westliga rittningen detta sitt ändamål? Swåret är lätt att finna. Den wejtliga riktningen icke endast ide befordrar, utan den rent af omöjliggör all beröring efter banan mellan de norrländska orter, bwilfa ligga i det egentliga Norrland, iden gamla odalbygden, med fin odling, fin industri och sin outtömliga ritedom på tillfällen til en altjämt stigande utweckling. Om t. er. inwänarne i socknar, belägna tre, fyra a fem mil in i landet jä som t. er. Delsbo, Bjuråker oh Hassela, wilja