Underdänig petition rörande norra Stambanans sträckning (af 20 norrländsle riksdagsm., dat. d. 11 febr. 1875). (Forts. fr. föreg. n:r). Wi äro skyldige bewis för hwad wi ytrat: Wi skulle i sädant afseende funna, lika med den Jämts ländska petitionen, blott hänwisa till en blid på kartan; ty denna blid stulle medföra wisshet därom, att, genom i sräga warande westliga riktning från Hybo til Ånge och Gällö, de bördiga, folkrika, odlade och industrielt utwecklade delarne af norra Helsingland, Medelpad och södra Ångermanland, afwensom den wärderikaste delen af Jämtland utes slutas ide endast från banans rajonger, utan, snart sagdt från all nytta af densamma, men wi wilja tillifa gifwa andra och talande släl för wärt på stående, att banan i den westliga riktningen — ehwad för of outransakligt wärde den än må ega — dock saknar alt wärde för det egentliga Norrland, under det att de orter, hwarigenom samma riktning sträckr fig, äro få til naturen wanlottade att därltädes aldrig fan upkomma någon sådan utweckling, ware fig jordbrukt eller industri, att den kan ens på något sätt mäta sig med den stora utweckling, som redan finnes och ännu widare stär det östra landet til buds, en förmån, på hwils ten befolkningen därstades med all rätt gjort fig beräkning just i följd af det löfte om ftambana, fom blifit Norrland såsom Swenst landsdel meddeladt. Innan wi öfwergå till den utfästade bemwisnins gen, wilja wi få fort fom möjligt söka weders lägga de af Jämtlands fomiterade uttalade stäl för den westliga riktningen, därmwid wi förutslicka den anmärkning, att komiterade gjort fig slyldige till en betänklig sammanblandning af de färftilda begreppen: Norrländsk stambana och internationel bana, ty trots alt hwad komiterade yttra med