Sundsvalls tidning – 9 mars 1875, sida 2

är afslutad för dagen, hvila samt ett upfriskande, muntert, och förtroligt samtal. Dessa voro den unge mannens svepskäl för sina täta besök, hvarvid han altid blef vänligt emottagen af husets herre. — Han är i min smak, sade en dag de Lisle till sin dotter. Han har ett fredligt lynne men är tillika så klok och kunskapsrik, att man hade oytta och nöje af umgänget med honom Du skall få se, att det blir något af honom med tiden. Emellertid kom Jacques ofta till Corderiers; alt för ofta efter hvad åtskilliga skvallerlystna individer af det kvinliga könet påstodo, hvilka äfven funno, att wr de Lisle var i hög grad oförsigtig och Antoiuette i ännu värre grad kokett. Ifrågavarande dag hade han infunnit sig till middagen och tycktes ämna slå sig till ro där. Den unga flickan var vid det aldra bästa humör; hon skrattade och skämtade ouphörligt. Plötsligt reste hon sig och började att springa upför och utför en smal gångstig, som egentligen var för getterna, då dessa skulle till bete på en backe, hvilken sträckte sig mot skogen. Jacques följde efter, till dess hon andlös kastade sig ned i gräset, hvarest hon roade sig med att sjunga, hvissla och slå drillar. Därefter flätande rep af grässträn; skrämde den i skymningen kringflygande guldsmeden; samt hittade på all möjlig odygd. Jacques tröttnade aldrig vid att se på henne, ehuru han stundom skakade på hufvudet åt hennes barnslighet. Till sist ledsnade hon vid alt sammans, lade hufvudet till haka, blickade upp mot skyarne un