Sundsvalls tidning – 4 mars 1875, sida 2

Det lilla Hafstrollet. Efter franskan. (Forts. från n:r 25.) — Mr Duhous., sade plötsligt den unga flickan, min spatsertur i regnet förvånade er säkert; ni hyser en dålig tanke om mig? — Jag? frågade Jacques, ytterst förlägen. — Ja, ni tror att jag är mycket illa upfostrad. Tillstå det bara; i afton har jag baft så roligt, att jag gerna inte kan bli ond. — Blir ni eljest lätt ond? — Ja, om man inte gör mig till viijes, svarade hon Ittet retligt. Jag är vand vid att bli bortskämd, isyunerhet af Celine. — Hvem är Celine? — Ea tjensteflicka som varit hos oss allt sedan min födelse; hon afgudar mig, och jag båller inuerligt af henne. När jag fick straff eller bannor, tröstade kon mig alltid, och därtill hade bon ofta anledning. — Oss emellan sagdt. svarade Jaques till hälften på skämt till bältten på allvar, hade hon visat er en större tjänst genom att föröka tillrättavisningen, — Det tror jag kuappast, svarade den unga flickav. Af mig får man allt med godo, icke med oudo. Mau trodde sig kunna tamja min vilda natur genom att skicka mig till ett kloster, hvarest jag skulle erhålla min upfostran. — Nå, hvad blef resultatet däraf? — Tragiskt! Då maa iklädda mig den afskyvärda grå drägten, blef jag så förtviflad, att jag beslöt mig för själfmword. Lyck