Kommerskollegium, detta de kunaliga swenska ämbetswerkens tillspillogifna olycksbarn, som icke kan lefwa och ide får dö har i dessa dagar utfärdat en ämbetsftrifmelfe rörande wäckt fråga om meddelande af stadsrättigheter åt köpingen Motala, i hwilken kollegium slagit sig på politik. Den owilja, som man lätt kan tänka sig stola finnas hos kollegii tjänstemän mot landtmannapartiet, har sökt och sått sitt uttryck i det påståendet af folle gium att det äfwen i politisit hänseende synes funna medföra gagn, om städernas antal ökades Och nog fan kollegium här ha rätt; ty mi funna ej föreställa oss annat än att, när det nuwarande omyndighetsstedet lyckligen tagit slut, städernas walmän slola sända sädana ombud till riksdagen, att där må kunna upstå en kraftig wenstter — hwaraf behofwet warder för hwarje dag mera fynligt och mera känbart. — Men oafsedt detta och sedt i fitt eget ljus, är kolleg i lilla utfal så pass lustigt att wi ansett det böra framhållas.