Sundsvalls tidning – 27 februari 1875, sida 4

—— ——— Timma efter timma förrann; Antoinette ledsnade ej vid dausen och den unge jagmästaren ej vid att se på henne, Men plötsligt försvann hon för hans spanande blickar, och han, som började att skämmas för sin tafatthet, tänkte på att aflägsna sig, da han ötverraskades af en prof stämma bakom sig, Härtigt vängande sig om föll hans blick på Antoinette. Hon stod der ännu upplifvad efter dansen, iosvept i en hvit burous hvars hatta var updragen öfver hufvudet, så att endast det täcka ansigtet framtittade därur. Bredvid heune varkeblef hon värden mr Såuvageot, som förbinligt sade; — Fröken de Lisle önskar begifva sig hem, men hennes far har redan aflägsnat sig och jag kan Inte arförtro henne åt nagon af våra unga glopar. Skulle därför inte ni, som har samma vag, vilja följa henne till hemmet. Det var ej möjligt att väzra Darför bockade sig Jacques artist för den unga flickan, tog afsked al Skogv-ktaren och började vid hennes sida sin vandring utefter den fran gärden ledande vägen. Bigge iakttogo länge en binsam tystnad. Den unge jägmästaren var tankfull och smått förlägen ötver denna oväntade tete å tete; Astoinette lyssnade ännu till musikens toner och hennes smärta, smidiga gestalt tycktes ännu vagga fram i den hflga dansen. Plötslist gled hennes fot, hvarför hon upskrämd utstötte ett litet skri, Jacques trodde sig förpligtigad att bjuda h-nne armen, men hon emottog den ej, emedan skogsstigen var för smal för tva. Därmed afbrots änyo samtalet, men månan tittade fram ur molnen, belysande sko