Sundsvalls tidning – 27 februari 1875, sida 2

OAOA D MM ——— ehuru den i början roat honom, kom henne därför till hjälp med följande ord: — Stig tram ti!l spiseln för att torka dina kläder. Eu annan gång vill jag råda dig att se på barometern, innan du företar så långa spatserturer. Det nästan hånande medlidande, hvarmed dessa ord ytrades retade Antoinette i yttersta grad. Hoo kände sig förödmjukad, hvarför afven ögonen blixtrade, då hon atolt reste sitt hufvud och sade: — Tack, men jag är högst obetydligt vät. Vödret är nu bättre och därför gär jag genast hem, medan det håller opp. — bet reguar ja som himmelen vore öppen, invände Celine. — Åh nej, svarade Antoinette envist. Jag vill genast gå. Utan att hälsa på Jacques, som fortfor med att flepmatiskt stirra på heune. och utan att ; lyssna ull Edvard, som bevekligt bad henne stauna kvar, drog hon Celine med sig och försvavn i det ösande regnet. — Det var en besyunerlig liten trollslända, sade Jacques efter någon tystnad, sedan han återtagit sin plats och sin cigarr. — Det är en slägtivge till mig, en fröken de Lisle, ett bortskämdt barn, som erhällit en högst bristfallig upfostran, men hon eger en mycket god karaktar och ett hjärta af guld. Därefter började Edvard att uprabbla alla hennes goda egenskaper, men Jacques afbröt honom, afslutande samtalet med följande ord: — —— — ————