Sundsvalls tidning – 27 februari 1875, sida 2

pet lilla Masstrollet. Efter franskan. (Forts. från :r 22.) — Men, min snälla flicka, hvarför går du så fort? frågade Celine bedrötvad, och, då det i det samma började att regna, tillade bon klagande: Ja, hvad sa jag? Lat oss genast vånda om. — Det betyder inzenting, svarade Antoipette. Vi ställa oss under ett trad; det går suart öfver. Men icke dess mindre vandrade hon oförfäradt framåt liksom hon tulltöljde eu bestämd plan, till dess hon stanuade på en öpper plats, i hvars bakgrund man varseblet en gråwålad bygning. — Jo, vi se snygga ut! klagade Celine, i det hon skakade siua våta kjortlar. Hvad ska vi nu töretaga oss? — Bör bor Edvard, svarade Antoinette. Vi göka oss en tillflykt hos honom. Uvad för uagot? Ska vi gå dit så som vi se ut? Du tänker då rakt inte på, att det fins en främmande berre där till frukost? — Det frågar jag inte det riugaste efter, svarade Autoinette och gick in på gården, öpnade hastigt dörren och steg in med klappaude hjärta, men med stolt hällning och ett trotsigt Jeende kring den fiat bildade munnen. Herrarne satto framför den nästan utbrunna eldbrasan, med hvar sion kaffekopp framför sig I I l I I j -— mm 3 OO