Sundsvalls tidning – 18 februari 1875, sida 2

sina studier och betraktelser. Största delen af året tillbringade han på en honom tillhörig mindre gård, hvilken var belägen ungefär en. half mil från Rochetaille. På mödernet var han litet slägt med Antoinette, hvarför han ofta. besökte Carderies. Man skrattade åt hans exentriska väsende, och fadren som visste att han. var rik och gifmild, tog väl emot honom, kallade honom för ett godt barn. Och ett stort barn var han; han älskade taflor, musik och drömmar, han öpnade sitt hjärta, för den första, han påträffade, och berättade ogeneradt om sina fel, sina förhoppningar och sina vänners hemligheter. Hans karaktär var obestämd och vacklande, men i yttersta grad öfverseende och oskadlig. Han studerade egentligen mest sig själf, utan att likväl komma till något resaltat; var en passionerad: älskare och beundrare af naturen, hvarför han äfven med värma och vältalighet kunde skildra dess skönhet. Knappast hade mr de Lisle hälsat på sin gäst, förrän han reste på sig, hvisslade på hunden och begaf sig till gästgifvaregården. De båda unga blefvo sittande i det nedrökta köket, medan kolelden kastade ett matt sken öfver dem. — Nå, min fllosoferande kusin, sade Antoinette, kokett sträckande sin lilla fot mot elden jag bar haft så ledsamt under dessa förfärliga regnvädersdagar, att du måste berätta något riktigt roligt för mig. Kan du inte någon liten historia. ö (Fortsa.)