Sundsvalls tidning – 18 februari 1875, sida 2

bra ut. Han var bögväxt, kraftigt bygd, hade lifliga ögon, stor böjd näsa, och ovanligt vackra tänder skymtade fram mellan de gråsprängda mustacherna. Man märkte tydligt på hela hans upträdande, att han under flydda dagar varit ett alejon af första rangen. Han kastade sig ned i en gammaldags laustol, och hans dotter gick fram för att med eu kyss hälsa honom välkommen åter till hemmet; därpå satte hon sig ned på en pall midt emot fadren. Midt på golfvet satt favorithundeu Tante Bella och vittade oafbrutet med svansen, delande sin upmärksamhet mellan sin herrskarinna och köttgrytan, som stod ännu kokande på spiseln. — Nå, min flicka, sade mr de Lisle efter en stunds förlopp, frågar du inte efter något nytt från staden. Likgiltigt skakade Antoinette på sitt vackra hufvud. — Först och främst har jag träffat Edvard; han var bortbjuden till middagen, men kommer hit litet sednare. Och så har en ny jägmästare kom:nit hit. — Såå, svarade den unga flickan, endast med svårighet återhållande en jäspning. Om han liknar sin förman, så svär han vid hvarje ord och har ständigt i hälarne en mängd utsvultna hundar. Ö Det kan du få reda på i morgon. I afton går jag ned till gästgifvaregården, hvarest han tills vidare inkvarterat sig, och, om jag tycker om honom, ber jag honom komma hit. Man får lof att stå väl hos jägmästaren. Celine etod och rörde i grytan, mumlade nå