Sundsvalls tidning – 18 februari 1875, sida 2

Det lilla Ålasstrollet. Efter franskan. (Forts. från n:r 16.) Helt säkert hade ej de vackra damerna i Tours, för hvilka han under eln glansperiod gjort kour. i denna landtliga drägt kunnat igeokävna deu Robert. de Lissle, för hvilken deras hjärtan så varmt klappat: En stor förändring hade försiggått med hans förr så lysande ytre. Mr de Lisle var son af en välmående landtman i Rochetaill, och tack vare hans fördelaktiga ytre och hans hustrus slägtingar, blef han utoämnd till inspektör vid ett kungligt stuteri. Som sådan förde han i 20 är ett utsväfvaude lif, men erhöll oförmodadt sitt afsked, utan att nägon visste hvarför. Därefter flyttade ban till Rochetaill, hvarest han lefde på återstoden af sitt fädernearf. Då motgången började att trycka honom kom han oförmodadt underfund med, att det var ledsamt att svälta på gamla dagar, hvarför han började att räkna och spara. Han skötte själf sitt åkerbruk, utan annan hjelp än af en daglönare, och han skämdes ej för utt själf köra sina varor till torget. Panserpolityren hade gått utaf honom, och af alla sina gamla vanor hade han endast bibehållit sin befallande stämma och sin omåttliga jagtlust; men onda tungor hviskade dess värre om, att han häldre jagade i statens än i sin egen skov. Så snart hundarne erhållit deras kvällsmat, återvände mr de Lisle till köket, hvarest Celine påtändt lampan obh dukat bordet. Oaktadt sin 59 är och en daglig tiltagande fetma så såg han ännu rätt