Sundsvalls tidning – 11 februari 1875, sida 3

frejdade skriftställare, slalden Alfred Tennysen oc häfdatecknaren Thomas Carlyle, med fådana yn nestbewisningar, som wanligen äro dess ijrigar efterstrafwade, ju obetydligare de personer äro son fika efter dem. Negeringen Har nämligen meta förläna Alfred Tennyson en adlig wärdighet mel titel of baronet, och Thomas Carlyle ett af d förnämsta ordenstecken, fom finnas i England stortorset af Bath-orden. Ett telegram från Lon don meddelar, att de båda firiftsftälarne tilbaka wisat de dem tillbjudna utmärkelserna. Man torde påminna sig, att Gladstone icke länge sedan till: bakastöt grefwetiteln, och att äfwen Disraeli nekat mottaga en högre adlig: rang än den han inne: har. Om det föredöme desse män sålunda welat gifva fan i någon mån hejda utweclingen af den jafänga od) den därmed följande osjäljst ändighet, som titel: och ordenswäsendet framkallar, torde doc wara twifwel underkastadt. Om Spaniens framtid har Castelar under ett samtal med brefstrifwaren till en engelst tidning ytrat fig salunda: Framtiden är kaos. Den politiska ställningen är beklaglig, få usel den fan wara. Karlisnlen är omöjlig, det är enda trösten. Alfonsismen är mydet wansilig. Dess wäsende är reakttionen. Den är en stående hotelse mot hwarje rörelse till fri het. Den botar lifa mydet trosfrihet, borgerlig frihet och folfuplysningen, Den hämmar hwarje framätslridandets hjul. Alfonsism, det är prefts wälde widstepeljens herradöme, illslug wmwidmafts hällelse af otunnigheten, undertryckande af pressens frihet, af tankefrihet, af underwisningsfrihet, af den wetenstapliga bildningen wid wära högstolor, allmänt mörker öfwer hela landet. Det tan förs bliva få för en tid, men jamma element, fom förra gången kastade detta konungawalde öfwer ända, maste nödwändigt återkomma och medföra samma werkningar. Under tiden kan jag ej se annat, än att den politiska ställningen är förs färlig. : Tyskland. STysta regeringen har fordrat 1,500 pund sterl. i stadenänd för briggen Buftamw. Det är wärdet på det förolyckade fartyget; för lasten kräfwes ingen godtgörelse, den tillhörde en spansk firma. Karlisterna i Zaraus synas. wara något ångerköpta öfwer sitt dad. De hafwa till: budit sig att salja wraket, blott kapten Zepplien wille underteckna ett skriftligt intyg, att de icke sljutit på briggon och att manskapet blifwit wäl behandladt i Zaraus. Zepplien nekade att undertedna. — Sedermera landstego spaniorerna plöt: sligt wid Zaraus samt togo staden, och därwid lara Zepplien och de ofrige fångne tyitarne blifs wit bejriade.