af. Efter en ej synnerligt lång färd, stannade droskan utanför en bygnad, fom wär hjälte med någon förwäning fann wara — Polisen. Han kunde wisserligen ide göra klart för fig hwad pos lisen egentligen hade med hans affär att skaffa, men ban anmodades imelertid att stiga in, oh befann fig ett, tu, tre, till fin ytterligare förmår ning i ett rum, fom ungefär syntes motswara pos liskammarens förmak hos of. Den främmande herrn, fom tycktes wara hemma på ftället, bad wär jurist följa fig in i ett annat rum, tog där plats bafom ett flagg pulpet och inledde ett för: bör, som föreföll hr Y. nog närgånget efter en wisserligen angenäm men få fort bekantskap: När är ni född? Hmwar bor ni i Stockholm? Hwad beter ni? Hwad är ert yrke, ert ärende? o. s. w. i den stilen. Ör Y., fom strax började ana, att här måtte wara ugglor i mossen, befwarade, med: weten om sin osluld, utan widare de framstälda frägorna, men undrade storliga hwad slutet på detta månde warda. Man mä ej förtänka honom, att han wardt öfwerraslad! Slutligen inträdde i rummet en herre, fom upgafs wara statsrådet B. Han höll ett öppet bref i handen, trädde fram till hr Y., wisade honom brefwet och frågade, utan widare: Har ni skrifwit detta bref? Som br Y. wid föra blicken fann corpus des licti wara den af kapten 3. til kapten Å slrifna introduktionen, kunde han naturligtwis ide annat än nekande beswara den framstälda frågan, fom än en gång med samma resultat uprepades. Stats rådet återtog: — Swem har då skrifwit det? — Kapten 3. wid Swea lifgarde. — Swar bor han? — Numro 00 wid gatan i Stockholm. — Godt! Will ni wara god och wisa mig hans namn i den här kalendern! — Med nöje... Nu framtog etatsrådet en fwenit ftatstalender för 1871 od) man började bläddra. Men, wid regementet i fråga fans wisserligen en löjtnant med det upgifna namnet, men ingen fapten, och hr Y:s inmwändning att löjtnanten sedan år 1871 råkat warda befordrad til kapten mottogs med ett misstroget smäleende. Sedan etatsrådet därpå gjort fig underrättad om hr Y:s ärende i Köpenhamn — en fråga, fom denne Helt enkelt beswarade med att hänwisa til de handlingar, han genalt efter antomsten til poliskammaren företett, — förtla: rade etatorädet att, polisen fåge fig försatt i den nödwändigheten, att taga mård om hr Y:s person, till dess swar hunnit anlända på ett til polismältaren i Stodholm redan aflåtet telegram, med förfrå: gan om sanningsenligheten af br Ö:s upgifter. Wår hjälte bar sitt oblida öde med tålamod, i hopp om att befrielsens timme snart skulle flå. Han utbad sig imellertid af etatsrädet en närmar re förklaring öfwer egentliga orsaken till den bes handling, man låtit honom wederfaras, och etats: rådet, fom sent om sider tycktes ha blifwit tämligen öfwertygad om fin fånaes oftuld, delgaf hos nom följande lösning på denna gåta: Ett jagtparti war anordnadt för hofwet och bland de inbjudna deltagarne befann sig en swenst storman 3. (en slägting på längre håll till den kapten 3., fom skrifwit rekommendationsbrefwet åt hr Y.). Då kapten A. uppe på hofwet fammans träffade med stormannen 3., erinrade han sig bref: wet i fråga och sporde, om hr 3. slriiwit något introduktionsbref åt Y., emedan kapten A. fått mottaga mottaga ett sådant. Frägan beswarades nekande, och med det tillägget, att om ett sädant bref funnes, måfte det wara falstt. Under det korta samtal, fom i anledning häraf upstod, drog kapten A. fig til minnes och uplyste, att brefwet wisserligen war undertecknadt med stormannens tillnamn, men med ett annat förnamn än hans. En sådan person fins inte! uplyste stormannen med mycken twårsäkerhet. Saken war således klar: brefwet måste i ala händelser wara falstt. (Myc: ket smickrande imellertid för kapten Z. att wara få wäl ihägkommen, både af sin dansle kamrat kapten A och sin swenske slägting!) Utan längt betänkande afsändes corpus delecti, det falsa bref: wet, jämte nödiga instruktioner, till polisen, som naturligtwis ej war fen att lnda en från själfwa hofwet utgången fingerwisning till uptäckande af en swenst bedragare, hwilken warit nog fräck, att .iHiiO00f:OOOOOoOqWA ffa elli — — — — — —;— — —— H — TH— —n—— genom en falik introduktion till en h. k. h. Efron prinsens adjutant söka att bereda sig tillträde till h. k. höghets person, i nägot ärende, som helt wist mässe wara af mycket twätydig bestaffenhet ... Detta war ungefär hwad etasrädet B. hade att uplysa. Det led mot kvällen, men ide något telegram afhördes. Polisen war nog älikwärd att wänta till kl. 12 på natten, men lika fruktlöst. Man fann det wara iid att söka hwilan, och wär hjälte med sin trogne följeslagare inhystes i ett slags finka, där en med halm stoppad bädd anwisades honom till sojplats. Den trogne följeslagaren lade fig på: klädd på en soffa. Den natten war just icke ro jig, i hwarken fwensk eller dansk mening. Andra morgonen bjöd polisen fin jäst på tewatten från närmsta krog, liksom han dagen förut hade und