Från stallet kunde man förnimma hans djupa basstämma och hundarnes skall. Få minuter därefter öpnades köksdörren och mr de Lissle visade sig i den, Han var klädd i en mörkbrun sammetsjacka, damasker, hvilka gingo ända upp till knäna och på hutvudet en mjuk silthatt. Med befallande stämma utropade han: — Celine, om du har kvällsmaten färdig åt mina kamrater, så tänd lyktan och bär ut fatetli stallet. i (Forts.)