Den farliga leken. Novell af Frans von Nemmersdorf. Ötversättuing för Sundsvalls Tidning N. K. ef Ida. (Forts. från o:r 14.) — Vänd till baka inom dina skrankor, bonde! uttalade hon tydligt och långsamt mellan tänderna. Ingen af de kringstående hade hört orden de voro blott bestämda för en. Damens blick fulländade heoves ord. Andreas ryste från hufvud till fot, Bergsbonden stod som förstenad — han kunde icke sammanställa förr och nu. Han gjorde icke något motstånd när farfadren förde honom från vagnen. Grefve Gundaker kom till baka och medförde eu vissnad bukett. — För öfrigt fann jag intet, min engel, kanske ett minne af en promenad i bergen. — Det är ej mödan värdt! Blommorna föllo på snön och den unga damens lilla fot stötte dem föraktligt åt sidan. Andreas suckade sakta, blommorna hade han med lifsfara plockat för att tillfredsställa en nyck. Miss Till trippade förnöjd till vagnen, öfver hennes tjocka röda ansigte hängde den klassiska, gröna slöjan, i handen bar hon en liten nätt korg med allehanda matvaror för resau.