Sundsvalls tidning – 4 februari 1875, sida 2

———— — — ———— Miss Till öpaade sin lilla korg. tog därur en silfverask och ur denna en lockande smörgåe med tjusande röd skinka — härpå drack hon ett glas förträffligt Bourdeaux, Eugelskan hade visserligen redan frukosterat. men hvad skulle hoo nu göra? Grefvinnau Ida drömde och grefve Guadaker sof. Plötsligt utstötte miss Till ett litet skri, hennes darrande hand utspillde vinet och detta dröp ned såsom blod. Där bakom den stora tallen stod — röfvaren, Handen, som träffade hjorten i sitt lopp och fågelo i flykten låg på trycket. Skottet upskrämde äfven Idas make ur sömoen, han såg, såsom en mörkröd blodström samla sig på sin gemåls bröst — just där, hvarest fordom rosen satt. Den unga damen rörde sig icke mer. — Andreas var det, stönade miss Till, o Gud! jag var alltid rädd för den karlen. Dyrt har grefvinnan ida betalt sin farliga lek.? Enklingen störtar modigare än förot, in i skogen, han vill fasttaga mördaren. Men på obanade stigar har Andreas försvunnit med sin sköna hund, Grefve Gundaker vände till baka från bergen, en alvarligare, bättre man än förut — betydelsen af lifvet hade blifvit honom förklarad.