Sundsvalls tidning – 2 februari 1875, sida 2

kan icke urskilja hvad hon säger i det hon vänder på hufvudet, men han ser spe på hennes läppar, han gissar, Ida har afvisat sin make. Grefve Gundaker befinner sig ensam i salen och hans min ser icke särdeles snillrik ut. Andreas log hånfullt — han glider snabbt ned för almens stam. j VII. Tidigt nästa morgon står grefvens vagn färdig. Men före afresan, låter grefve Gundaker anhålla om att få taga afsked af grefvinnan Ida. Andreas hade kastat sin bössa öfver axeln, för att begifva sig på sin vanliga morgonpromenad till skogen. Diana följde efter honom. Bergsbonden dröjde ännu — han ville först se grefvinnan Idass make resa. Grefve Gundaker blet gladt öfverraskad då han träffade sin gemäl resklädd. — Ni följer mig? O Under ätskilliga vilkor. ( — De äro medgifna förr än de uttalas. I — Vi bebo en egen våning, icke mer i palatset Aarstein. — Det går jag in på. — Din mor skall icke mer hafva rättighet att döma öfver mina handlingar. — Af hjärtat gerna, jag vill själf gerna undandraga mig mammas kontroll. — Jag erhåller full frihet ialt mitt görande och låtande. — Obetingadt. — Då är jag färdig. Grefve Gundaker förde stolt och triumferande sin gemål nedför trappan. Han tyckte sig vara