Sundsvalls tidning – 30 januari 1875, sida 3

Till Redaktionen af Norrl. Korrespondenten. Anhålles om plats i Eder ärade tidning för nedanstäende. Herr Redaktör! Ni torde ej misstycka att, ehuru ej i swarfwade ord och meningar, jag likwal gör ett försök att hjälpa Er til några mera sanningsenliga upgif ter angående ängbätarne på Alnöfundet. Er wärda tidning af den 28 dennes före tommer: I Alnösundet ha wi, fom kändt torde wara, tre flytande krogar, af hwilta i synnerhet en utmärker fig, nämligen Carlholm Å c:ra. — Som i allmänhet kändi är, ha wi på Alnösundet utom Carlholm dessutom de flytande krogar na: Jimrå, Linne, Sylphide oh Alnö. Hwarför då ej wara rättwie att åtminftone för den här gången låta fem wara jämt? — Det är wisserligen sannt att under hösten 1873 upstodo om bord å Carlholm ätssilliga gånger slagsmal med thy åtföljande olägenheter, fom hade til följd att Direktionen fann fig nödsakad slaffa fig säwäl annan befälhafware som restauratris, för att, om möjligt, för framtiden undkomma dylika uptäg. Direktionen gick t. o. m. få längt, att på det fars paste ifrågafätta bortftaffandet af all krogrörelse ombord och öfwerläggningen därom afslutades med: -Öm andra båtar wilja indraga krogen, lätom oss då göra detsamma; i annan händelse må den gamla slentrianen fortfara. Widare anför Ni: Den 30 maj (1874 gick den (Busbåten näml.) från Sundswall kl. 11 på aftonen och ankom till Wifsta warf päföljande 1 juni kl. 10 på morgonen, efter att i följd af ben mycket täta dimman hafwa fött 2ne gänger på grund. — Nå wäl, har denna händelfe, om den är sanningsenlig, sitt uphof af krogen oh de ombord warande bufarne? Eller hwad är en brefitrifmares (ide Åbufe) mening med denna bes rättelse? — En befälhafware är nödsakad att lemna sin station, om han kan, på klockslaget, han går ut på fin tur, färtät dimma törnar och fira: par längs kajar och broar, men kommer dock lyc: ligt, ebuvu för fent, på destinationsorten, och där emot, enligt fjömannaomböme, är ingenting att anmarka, om ej att han Heli och hållet bort ligga stilla. Det fan, ftulle jag tro, ej wara brefitrifs warens mening att framhålla kapt. Söderström (befälhafwaren å Carlholm) fåfom en, den där ej stött fin plats genom att, fom man fäger, taga ol för ärende. Oh ytterligare anför Ni: Under nästan Hela denna tid slogos busarne ombord till ftor förare gelse för de få passagerare, fom funnos nyktra ombord. Oh på jamma fätt lär det hafwa till gått alla sondagonatter. — Sådana berättelfer synes wara, minit sagdt, upkomna genom illwilja hos brefstrifwaren, emedan man ej ens för betal: ning stulle få busarne att släss en hel natt, nej långt därifrån! de stulle snart göra strike — Man försöker i det lofwärda och berömliga för retaget att på alla möjliga jätt finna medel mot det öfwerhandtagande superiet. Man håller jams mankomster och möten i mängd. En föreslär att presterna från preditstolarne stola predika bort itraftan, som de ock på ett berömligt sätt föta göra. De bränwinstörstige gaspa åt alla dessa förmar ningar — rifwa fig i haret — gå hem och taga fig ett par fupar eller tre. — En annan föreslär att man bör trycka flugffrifs ter; fådant har oc blifwit gjordt i oändlighet, suparen läser haljwa första sidan af någon sadan, om ban eng läser något, tager fig en sup och strattar åt de fluga och styrande i samhället. — Ri herr Redaktör föreslär att ändra de nu gäl lande lagpara:erna och jag medger att detta ar enda utwagen för att i någon mån ftäfja det onda, men därmed minnes ej allas wår önstan, nämlis en: att på ett tillfredsstallande sätt få bugt på uperiet. — För några år sedan upträdde bräns winsbolag i nastan alla swenska städer; man skulle naturligtwis öfwerlemna bränwinsförsäljningen i sädana personers händer, som, säsom det få mwac: tert framhölls, ide stulle ockra på lasten. Man tränglade och prosessade med ätskilliga minuteringsrätsinnehafware, kommunallagarne skaffade genast fram rattwisan, och det hela gick som en dans. Sedermera tog man fig den rättigheten, alt lags ligt förstås, att fätta godtyckligt pris på bränwinet, öopna krogarne på söndagarne, och slutligen hjälp: tes man ät att skrifwa wackra och uplysande tids ningsartiklar, och prisade skyhögt den nya ordninz gen. — Nu skulle man nastan funna wåga den frågan: har staten och tommunerna ockrat på bräns winslasten, eler ej? Frågan beswarar sig själf. — Det är en allmänt känd sat att, om braänwinsz tillwerkningsskatten skulle funna ökas till, t. er. 5 a 6 fr. per fauna, få stulle alla olägenheter till för: sta delen wara afhjalpta. Men når en sadan fråga förekommer, få swaras från alla häll, att sådant ej går an, ty dels finnes traktater på införseltull, dels skulle staten komma att lida däraf, och dep utom finnas oräkneliga motiver, fom hafwa till följd, att man helt och hålet håller fig till det gamla; man håller nykterhetsmöten och pratar om — päfwens skagg, Er ödmjuka tjenare P. M. Persson i Stängom. ss AA AA Pn AA