Sundsvalls tidning – 30 januari 1875, sida 2

orättwisa lagen, hwilken wi hoppas få lefwa nog länge att se utplånad. Ty det är ej sant, att den ojämna röstfördelningen i nägon ens den minsta mon fan neutraliferas af de smä rösterna, wore de aldrig få eniga. Wär unge, ärade medbroder Medelpads Allehanda? har i den upsats (i onsdagsnumret), ur: hwilken ofwan stående med anföringstecken förs sedda uttryck hemtats, dels pästätt att många klaga öfwer att industriidkarnes element ej finnes tillräckligt representeradt bland herrar ftadsafullmättige och dels lätit förstå att i nämda eles ment finnas fådana kandidater, hwilkas inmwäl: jande bland stadsfullmäktige fule funna föra dessas werksamhet in på flera nya och wäl behöfliga rikt ningar. Det förra påstäendet tar sig nägot underligt ut för den fom wet, att bland wära mt egande 25 ftadsfulmätftige fitta ide mindre än toll induftris idkare, nämligen 5 fågmwerkaegare, 1 sleppsredare, 2 kvarnegare, 1 winfabrikör, 1 garfwerisfabriför, 1 hattmakare och 1 bokbindare, under det att han: delsmännen, hwilkas intresse menas wara för mycket bewakadt, endast äro tre! Men kanskle will Medelpads Allehanda ej räkna egarne af mår orts största induftriela anläggningar til industriidkarne — ja, hwad wet jag? — fade Ors war Odd. Kanske — men wi ffole ej ge of in på gissningarnes osäkra mark; wi få nöja oss med att beklaga, att M. A. ide welat upgifiva namn på någon bestämd fandidat — namn lära för M. A. mwara förhatliga, men på walsedlarne lära de wäl ändock wara nödwändiga! Tyftlåtenhet är wisserligen i allmänhet en dygd, men i detta färs stilda fall werkar den till stada; ty huru. slall wäl den allmänhet, fom icke har lyckan känna Ales handas innersta tanke, nu kunna wara i ständ att hjälpa till wid införandet af stadsfullmäktiges mere samhet i de där nya, wälbehöfliga rittningarne!? Huru nedslående är imellertid icke den tanken att man under årens lopp kanste då od) då stött tillsammans med någon af desfa de nya riftnins garnes män utan att ha kunnat uptäcka hela fjtors heten hos desse reformatorifte andar! Ware härmed huru som helst; wi tro dock ej att man bör söka dugliga och själfständiga män endast bland industriidkarne och ur synpunkten af klassintressen fins det endast en klass i wårt samhälle, som med stäl kan klaga öfwer att ej wara företrädd inom fullmäktige och det är — arbetsklassen, i begränsad mening. Då det ej är wår afsigt att för egen del upställa nägre fans didater, kunne wi äfven denna gång endaft bes klaga, att ej något förberedande möte tommit till ständ, där man kunde haft tillfälle erfara, om ars betarne ega ibland fig någon, fom eger deras förs troende. Wi antekna därjör blott, att stor enighet råder i fråga om br C. O. Wesfin, — och det är ett godt wal; för öfrigt nämnas apotekaren Grahn, tullförwaltare Kidron, drätfelkammarsordföranden Botw. Johansfon oc komminister O. Modin. J dagens nummer af M. A. har en inf. förs ordat grossh. F. Bunsow på ett fätt, att denna wisserligen må utbrista; Gudzbeware mig för mina wänneri J trots af ins:ns komprometterande mäls wilja, wäge wi hålla före, att hr B. haft alwar med fin helt nyss gjorda assägelse af ftadsfulmäls tigstapet od) pastå fortfarande, att det ej wore med god takt och själfaktning förenligt att inwälja honom, få länge han eller det bolag, hwars huls wudsakligaste egare han är, ligger i twist med ftar den med anledning af gjordt försök att undans draga fig delaktighet i innemwånarnes ftattebördor. På nykterhetsmötet i morgon skola komiterade, enligt of benäget lemnade uplysningar, framlägga — utom de förslag wi i förra numret nämde — förslag till en skrifwelse till landsHöfdingsämbetet med anhållan att utstänkningsrattigheter ej måtte AONDLOA tAntatärorna ns8 Finali ach j haphua