Sundsvalls tidning – 28 januari 1875, sida 2

—— s—— — Ä ————— — Lusten därtill har förgätt. Andreas log, han vregades icke en gång i sin oändliga kärlek, han begrep endast icke kvinnan rätt, när han ville något, så ville han det fast. — Middagstid, sade grefvinnan Ida, gäspande betraktande sitt ur. Andreas ställde gladt sitt goda vapen emot dörren. i Han hade jägarens friska aptit. Damerna valde ibland bitarne men läto dem ligga orörda — till och med miss Till hade förlorat matlusten. Hvarje glas vin stegrade Andreas glädtighet. siogen gylloe drufsaft kunde fördrifva de ledsnadens spöken som plågade grefvinnan Ida. I I Förnöjd satte Andreas sig efter den goda I måltiden, framför kaminen, i hvilken elden gladt sprakade, rökte och var lycklig. Grefvionan Ida hade tagit ett arbete, men lade straxt bort det och tog en af miss Tillis böcker, äfven denna föll snart på golfvet. Diana kom fram till grefvinnan Ida och lade I sitt kufvud i hennes kuä, hon stötte benne så spotå, tillbaka att det ädla djuret upgaf ett tjut af smärta. ö Andreas ryckte ovilkorligt till, det gjorde honom ondt om havs goda kloka bund. Grefvinnan hostade. — Den afskyvärda röken, sade hon, Jägaren bortlade sin pipa, lockade på sin hund och smekte den. Därvid log han godmodigt, öfverseende liksom man ler öfver ett älskat barns nycker. i — Redan nästan mörkt! Hvad fördrifva den käoga aftonen med, Till? (Forts.)