Sundsvalls tidning – 28 januari 1875, sida 2

—— —— — — uthärdat, längre kan don icke fördraga det. Vistelsen på Rauhenstein är sämre än på ett tukthus. Före sin ärresa låter svärmodren kalla Ida till ett samtal. DÖ Du har felat! Du har syndat! sade hov, men vi äro beredda att återuptaga dig i skötet af vår familj. Den gamla grefvinnan var själf gripen af det sublima i sitt ädelmod — hon väntade Två dagar har grefvinnan Aarstein, modren, en handkyssning och ett rördt tack. — Till Rauhenstein har miu familj skickat mig och på Rauhenstein stannar jag, svarade grefvinnan Ida kort. I Stum stirrade svärmodren på henne. i — År det ditt beslut, ditt eitomeleles beslut? utbröt hon ändtligen. — Ja, och för alltid. Den gamla grefvinnan söndertryckte en tår af vrede, den bon trott sig så förödmjukad, så ! öfverväldigad, undandrog sig nu helt och hållet bennes beslut. Miss Till vred hönderna. — Du kan öfvergifva mig, sade grefvännan Ida lugnt. — Nej, aldrig! ropade den vekhjärtade engelskan suyftande. Svärmodren flydde från det förfärliga nästet, från den oböjliga. Den unga damen stod på altanen och blickade triumferande efter den bortresande. — Trösta dig goda Till, vände hon sig litet hånfullt till sin sällskapsdam, det kan komma