Den farliga leken. Novell af Frans von Nemmersdorf. Ötversättning för Sundsvalls Tidning N. K. af Ida. (Forts. från u:r 11.) Den gamla grefvivnan hade hört omtalas en berömd vallfart i närbeten af Ranhenstein. Audreas blef befalld till vägvisare, De upbröto till fots ty vägen egnade sig icke för vagn. Strax bortom byn tumlade sig en stor tjur med vildt utseende. — Det är illa att han är lös, sade Andreas, akta er fru grefvinna. Damen rusade framåt och vid den brauta sluttniogen halkade hon och föll i diket. Andreas drog henne ur det iskalla vattnet och med motsräfvighet måste hon taga bondens —— —— — — — arm vid hemgåendet ty hennes fötter buro henne icke. Sjuk och upskakad lade svärmodren sig straxt till sängs. Den därpå följande natten var en förfärlig upståndelse i slottet Rauhenstein, dörrar slogo, kvinliga stämmor ljödo i högsta ångest — grefvinnan förblef fullkomligt lugn. Åndtligen instörtade en tjock hvit gestalt i hennes rum, med båret hängande i vild oordning, och sjönk ned vid den unga grefvinnans bädd. — Jag dör, Ida, jag dör! utropade hon. — Var icke däraktig. Till, Andreas är spöket!