Sundsvalls tidning – 26 januari 1875, sida 3

— Är detta hela supeön? frågade svärmodren. i — Ja, snyftade miss Till — hon gret innerligt. — Det bestås intet annat på Rauhenstein. anmärkte Ida likgiltigt. Härpå drack hon med en ung katts behag af mjölken, och knaprade med sina små hvita tänder på det hårda brödet. Vid den ogästvänliga taffelu kom just intet somtal i gång, den gamla grefvinuan var bestört, miss Till hjärtängslig. — Skada att du sof Till, sade grefvinnan Ida, när Andreas berättade Rauhensteios spökhistoria. Den unga damen började därpå med behag berätta om den elaka slägtingen och Rauhensteins arftagare. Flera gånger, vid något buller, som icke fattades i den gamla bygnaden, ryste de gamla damerna förskräckta. Sedan grefvionan ida slutadt, bugade hon sig och gick — i sitt bebagliga varma rum till en riklig aftonmåltid. — Stanna bos mig, miss Till, bad svärmodren. De lade sig bäda frysaude och hungriga. Engelskan mäste arförtro sina feta former åt en hård trång soffa. Midt i natten upstod ett förfärligt brak, svärmodren skrek sig hes, det var emellertid blott miss Tillis bädd hvilken brustit under hennes ljufva tyngd. Andar visade sig inga. På morgonen lorvade solen en klar dag. (Forts.) 0:0Offfc MV — — —— ——— ——— —— —— k — ——