Sundsvalls tidning – 23 januari 1875, sida 2

flola jörorsaka djurens död. Det war ganska Ius stigt att lägga märke till den lätsade enfald, wars med de ibland knipslugt nog wiste att kringgä alla frågor i detta afseende od huru de fjälfbelåtet fröjdades öfwer att kunna gäcka nyfikenheten hos sfwenftarne. Märkligt nog, kallade de aldrig fig fjällwe fmwenftar och tyktes ogerna wilja medgifwa att de more wåra landsmän. De wi nu bade tillfälle i akt taga syntes wara rätt byagliga oc) mindre hängifna åt drydenftap än eljes pläs gar wara fallet. Wid tretiden bröt lägret upp. Wid ett ord af lapparne, skyndade de små, lifliga hundarne att drifwa renarne, hwilka sannolikt woro 800 a 1.000 stycken, tilhopa och däre ster bar det af öfwer isen si sydlig rikining hän emot skarpskyttelägret.