Sundsvalls tidning – 21 januari 1875, sida 3

dennes ställning kommer helt fäkert att blifwa densamma som de flesta andra katolska prelaters. Som en början härtill har han redan blifwit dömd til 200 thalers twångs böter, för att han ej bes fatt en tjänst i enlighet med de därför förestrifna bestämmelserna. Så länge myndigheterna nöja fig härmed, fommer han fäfert ej att gifwa efter, ty ban har nämligen fina ftörfta inkomster (efter hwad det upgifwes ett par hundra tusen gulden) af de ofantliga skogar, som tillhöra biskopsstolen och fom ligga på österrikistt område, och fan där: för lätt undwara den lön, fom han erhåller från preussista statskassan, få länge han ej kommer i strid med de öfterrififta myndigheterna. Ånnu lättare fan hans ämbetsbroder, ärkebiskopen af Olmitz, taga saken, ty hans lön af Preussen är blott några tusen thaler, hwartill kommer att han, såsom boende inom Österrike, kan ostraffadt övers träda de preussiska kyrkolagarna för den del af sitt stift fom ligger inom preussista Schlesien Ärkebistopen of Köln, fom för några weckor sedan utsläptes ur sitt fängelse, hotas nu med nytt fäns gelsestraff, emedan han är ådömd böter, upgående tillsammans til omkring 30,000 thaler, för att han ej tillsatt lediga prestbefattningar med ordinarie prester, utan låter tjänsten beförjas af s. k. fucs cursalprester, d. w. s. ett flags kapellaner, hwilta äro beroende af biskopsstolen oc funna fiidas bort få snart bistopen will. Biskopen af Trier har mid början af nyaret blijwit lösgifwen ur sitt fän gelse, likwäl först efter att hafwa utstätt sitt fulla fängelsestraff. Ålfonso XII. Den bekante Fules Claretie yttrar fig i en korrespondens til LJndependance Belge på följande sätt om den nye fpanite for nungen: Sedan desse ett stort folks frie med borgare aflägsnat sig (från nya operan), såg man ett magert och mörtlagdt barn, med redan blekt ansigte men god och tillitssull min, nedstiga utför samma trappor, med ett småleende på fina läps par, helsande wänligt och ödmjukt, och helsadt af monarkismens fetishdyrkare. Detta barn är nu konung af Spanien. Konung till följd af ett pros nunciamento. Herrstare med ett draget fmärds och en militärist dekorationsförändrings rätt. Stacfars barn! På hans läppar hwilar detta obes stamda men förhoppningsfulla småleende, fom tills bör den oeriarne ungdomen. På det nya året bar han mottagit en tron liksom han skulle hafwa mots tagit en häst till belöning för fin flit eller en bot fom nyärsgafwa. Och han skall regera! Han går till motes det okända, den obestamda framtiden. Då han träder ut från nya operans inwigning, upstiger den, fom soldaterna falla Aljonfo XI, på tronen och regerar. Man skulle ide anförtro nycklarne til ett enskildt hus åt ett barn af denna ålder, man slulle kanhända gömma tändstickorna för honom, på det han ej med dem måtte skada möblerna. Men ett tolk att styra, det gifwer man honom, och hwillet folk! Det oregerligaste af alla. Från Madrid meddelas om nya reaktionära åtgärder af det ministerråd, fom intill Aljonfos ditkomst stöter regeringen. Denna gång äro de riktade mot religionsfriheten. Ministerradet har nämligen undertryktj twå i Madrid utkommande protestantista tidningar och låtit stänga en luthersk kyrka i Cadir. Det telegraferas til Köln. 3tg, att tyffa regeringen mill låta sitt erkännande af Alfonsos konungadöme hänga på, om han wil efter sitt tilltrade till regeringen uphäfwa dessa beslut eller ej. AHHT.lLTTLMLNEÄNLLNÄN ÄEN ELLU