annanstädes tillätits oanmärkt passera. Denna anmärkning gäller det där rädande tygellösa omwär sendet med hundar, hwilka där synas få lefwa och husera aldeles efter eget godtfinnande. Det är ide nog med, att de fyrfotade, fåta fas voriterna af fina respektive egare lemnas fritt til träde till schweizerisalen, där de ogeneradt få ut: föra, snart sagdt, alla både möjliga och omöjliga konster och öfningar, utan de stola prompt in i fjälfwa matsalen och där synas de wara i sitt rätta element. Magra och utswultna fom rigtiga byrac: kor och till sin natur altför mycket päminnande om de i Skriften omtalade sju nöten, göra de nu ronden till alla bord, gifwande för matgästerna tydligt och klart fin afsigt och önstan tillkänna. Stiundom anordnas oc — sannolikt för att förs höja effekten af det hela och kanste äfwen för att befordra matsmältningen — fmå finare flagsmål, där gästernas ben och lemmar lätt funna på ett gansla kännbart sätt få fitta emellan, och nature ligtwis förekommer äfwen annat ofog, alt til funs nerlig upbyggelse, behag och trefnad för den als mänhet, fom är enfaldig nog att tra, att denfam: ma kunde få ätminstone ostördt och fritt frän slikt påhäng intaga fina måltider å ett af stadens förs nämsta hoteller. Kan wäl sädant mwara förenligt med ordning och slick? — Wi fråga. — Enslilda klagomäl hafwa ock framstälts angående detta mas kalösa oslick hos wederbörande å ort och ställe, men — mirabile dictu — utan något refultat, hwadan det endast äterstär att på offentlig wäg framställa en önstan och fordran om en snar och total förändring härutinnan, en fordran få jul: komligt berättigad, att mi wilja tro, det något widare ordande i denna fak ej må komma ifråga Per Ersson.