Sundsgadll d. 19 Januari. Alt sedan de bekanta upträden, fom gåfwo mwidz slepelsen så mycket kärt göra, har Ljusta fätt en wiss märkwärdighet; och det är troligtwis denna man egentligen har att tada för att närhelst name net Ljusta förekommer i en meddelad nyhet många fynda att genomögna en sädan upsats, måhända i hopp att ytterligare få läsa om mer eller mins dre owanliga tilldragelser. Så har det oc kunnat hända, att det af riksdagsmannen Näsman fame mankallade folkmötet i Ljusta blifwit omhändertaget af en i Stockholm utkommande slämttidning Najaden ; men hon har därwid gjort sig styldig till nåara misstag, hwilka wi nödgas beriktiga, oaktadt al wår benägenhet att för den wnga älrtwärda damens stull låta udda wara jämt. Najaden säger att man på Ljulta-mötet tydtes enas om de åsigter, fom af d:r Olof Wikström, den bekante radikale förre riksdagsmannen, uttalades, nämligen att, i händelse af allmän mwärnes pligt, kasernernas faror ej blefwe få stora, då ju folket själft kunde kontrollera dem; den tid, fom nu föresloges till militäröfning, wore den för mans nen offadligafte; tiden more wisferligen lång, men ganska fort i jämförelse med den preussarne där till anmwände o. s. w. Sanningen är, att i rak motsats härtill mötet, på arund af den alt för långa öfningstiden och kasernlifwets faror, bestämdt förkastade det nva härordningsförslaget. Widkommande åter det sammanhang Najaden tyckes wilja finna mellan ofwannämde talares anförande i för swarsfrågan och radikalismen, erinra wi därom att den ide mindre radikale d:r Hintze just ur des mokratisk synpunkt upwisade kaserneringens wådor; för öfrigt mill det synas nästan själsklart att en följdriktig radikalism måfte förkasta de åsigter, fom så gladt Najaden och att en radikal kan förswara meromtalade bestämmelser endast i män som han i det stycket aflägsnar fig från radikalismen.