Sundsvalls tidning – 9 januari 1875, sida 3

— —— 2— När vagnen rullade emot dalen var det liksom en brygga bräktes emellan den unga frun och verlden. Den nu tillbakaslagna slöjan visade ett blomstrande förtjusande ansigte, omkring den lilla munuen rörde sig ett obeskrifligt trots, i ögogonen hvilka vid vexlande rörelserna skimrade än gröna, än blå, än grå, blixtrade det af lefnadslust och eld, ingen tår grumlade den rena kristallen. . Slottsförvaltarionan bugade sig, ödmjukt lyssnade den unga herrskarinnans band, bedjande om tillgist för de bristfälliga anordningarne. Då vek trotset plötsligt ur det sköna ansigtet, ett bjärtevipnande skimmer uplyste det och grefvinnan, kysste den gamla fruns kiod,.som mycket liknade ett moget rödt höstäple. Sedan började damerna att kläda om sig Det var af vana. Ingen nödvändighet tvingade dem därtill på det ensamna slottet. I den stora salen var thöet serveradt. Den unga grefvinnan stannade vid dörren och öfverskådade det stora rummet. En tjock blå sidenklädning slöt omkring den förtjusande smärta gestalten. Ett band af samma färg tillbakahöll det rika blonda håret, som i rika lockar nedföll öfver de hvita skuldrorna. På andra sidan syntes Miss Till och såg sig förskräckt omkring i det för två fruntimmer hemskt stora nästan tomma rummet. Ett tu tre fann hon sig omfattad, omringad, hon visste icke huru, ända till dess hon halft bedöfvad nedföll i en ländstol. AA OM