Sundsvalls tidning – 7 januari 1875, sida 2

Sammanträdet med riksdagsmannavalmännen i Sundsvall den 2 januari 1875. Jill bemötande af de inwändniagar, fom gjorts od göras emot den til 100. m. bestämda öfningstiden fåfom alt för lång, anfördes följande ytrande af de komiterade: Mången, fom framstält fina tankar rörande wårt förfwarswäsendes ordnande, har, missledd af en warm fosterlandskärlek, trott fig funna nedsätta fordringarna på öfningstiden för en swensk mwärns pligtshär långt under hwad man i andra land med större erfarenhet om kriget ansett möjligt, och till stöd härför åberopat en högre krigarande hos det swensla folket och en medfödd fallenhet för krigista öfningar, som slulle göra att den swenske ynglingen, hastigare än andre, funde bildas till soldat. Huru olycksbringande en sådan milla är, wisar oss Frankrikes exempel under sista kriget. Tron på egen oöfwerwinnerlighet, fostrad af stolta krigaranor, kunde äfwen hos detta, ett af Europas mest krigiska och fosterälskande folk, icke upwäga det oaflätliga och ihärdiga arbetet, den helgjutna härordningen och den fullständiga öfningen hos en handlings: och wmilje-fraftig fiende, oh utslaget i striden lemnade härpå en förfärande bekräftelse. Ett folks så kallade krigiska ande är ju för öfrigt blott en yttring af def andliga kraft, af dess fträf: wan att i alla rigtningar funna täfla med hwarje annat folk. J militäriskt hänfeende blifwer ett sådant folks högsta mål, att på alt sätt söka för wärfwa sig den öfning och den krigsbildning, som en jämförelse med andra folk gör oafwisliga, men icke att fridfullt få hwila wid minnet af ärorika bragder. Finnes ide denna fasta wilja, detta vaflåtliga bemödande att följa med fin tid äfwen i militäristt hänseende, få är ide nationen längre frigiff, oh hon skall, när krigets fackla tändes, wara ur stånd att utföra de dater, hwarmed hon fordom staffat fig ett namn i historien. På krigskonstens och samhällets numwarande fånd: punkt taga dessutom de militära öfningarna i anz språk en betydligt längre tid än förr. Det är ide numera nog att utbilda taktiska afdelningar. Hwarje enffild man måfte under alla förhållanden kunna sköta fig själf oc weta, hwad han har att iakttaga, samt dessutom äfwen hafwa stått få länge under fanan, att hans befälhafware kan wara trygg för, att han också gör hwad han wet wara fin styldighet. Den swenske wärnpligtige ynglins gen har säkerligen samma hehof af öfning, fom andra folks under fanan inkallade ungdom. Minst giltigt är det stlälet för en motsatt upfattning, att Swerige i de flesta fall endast för att förs swara fig torde komma att gripa till wapen, samt att af denna anledning någon miudre öfning skulle funna gifwas åt wår avme. Ty detta förswar blifwer antagligen mot trupper, fom stå på höj den af samtidens krigsbildning, och striden mot dem ställer i sanning inga underordnade anspråk på den förswarande hären od på dess krigares duglighet och wapenslicklighet eller på deras frigstukt och utbållighet. Widen jämförelse med Tyslland och andra länder, där tjänstgöringstiden är ännu längre, kunna wi, menade tal., anse oss slippa lätt undan, helst under den tiden ej endast militäröfningar skulle i fråga komma utan ock underwisning, så att man, sagdt, kunde betrakta det såsom en folkhög: ola. Wärnepligtige få därunder alt fritt samt 6 öre om dagen och eliter 10 öre dagligen samt en mår nadslön af 5 kronor. Hwad slutligen kostnaden widkommer få beräknas den till 36 millioner årligen emot 23 mill. för det nuwarande förswaret. Tal. anmärkte slutligen huru fom 1873 års riks dag ouplösligen sammanknutit förfmarss od grund: slattefrågorna med hwarandra, så att wilkoret för den förras afgörande nu wore de senares afskrifning, hwilket föreslagits ske med 10 procent år 1877 och sedan hwartannat år intill 1913 med 5 prc. Den upmaning som här efter stäldes till de när: warande att ytra sig, efterkoms af hrr doktorerna Hintze och Wikström samt handlandene G. Ströms berg oh D. Bäckström; men anseende till iuz träffad sjukdom nödgas wi att till nästa nummer upssjutal redogörelsen för öfwerläggningar. (Forts.) Styrelsen för statens järnwägstrafik har nu afgifwit sin berättelse för år 1873. Det är skada att dessa i hög grad intressanta berättelser ut: komma så lånat efter den tidrymd de omfatta, att de i föjld deraf ej warda få allmänt fända, fom önskligt wore. Man betänker fig gerna mera än en gång, innan man wågar meddela utdrag därur; ty en ite ringa del af allmänheten förbigår utan att läsa de nyheter, fom äro få gamla fom dessa. Folkhögskolan i Medelpad börjar ånyo fin werksamhet i morgon, då bland annat föreftåndaren och förste läraren hr Carlön kommer att hålla ett föredrag om Korstågen. Till svensk-norska vice konsulsbefattningen C (CR 2 va CC UA eg AA anna a AM