Malmö. Man förtjänar penningar på en sådan landning, som innehäller mest skadliga ämnen. dagsnjtniagen mäste gripa in och om möjligt göra lui på bedrägerierna. (Framät.) Lutherska misslonshuset är namnet på ett f Upsala misiionsförening nyupförd fort böne: us. Det anses funna rymma 1.500 å 2,000 sersoner samt beräknas kosta 40,000 kronor. Sjalfmord. Från Upsala slrejs i måndags: förtiden gardag tl omtr. 6 e. m. asdände fig Jarnhandlaren E M. Rydberg lifwet genom att, inande i en soffa i fin dostad, s juta fig med en evolver för högra tinningen. Jngen war mid illfalet närwarande och ingen hörde fottet. Hand: ingen uptaktes något efter fl. 6, då den aflidnes jandelsbitrade inträdde i rummet. J tmänne, till it par wänner strifna, bref, hwilka lågo på bor Det i rummet, förkliarar han anledningen till den orgliga handlingen; inte lidanden och fval famt hans oförmåga, satlig och ströplig som han war, att stota sin affar, samt ger i tydliga ordalag till: lanna, huru med hans kvarlatenskap skulle för: jaras. Å brefwen war tiden: tl. 5 minuter 30 tecknad. Postränet i Hufveröd. 3 n. Hallands Tids ning lases: S Fredags hölls af Inlands Nordre härabsrätt ransakning med häktade soldaten Bergin, hwilken den 2 november å Hufweröds skog för öfwade ranet of posten till Uddewalla. Bergin er: tände wid förh ret att han begått rånet, och upp: ga, att anledningen till att ban föröfwade det, warit affärebekymmer — Ala de penningar po: sien innehöll, hafwa numera tillrättafommit och iikaledes näsian samtliga lösbre. Den mid rånet illa slagna postiljonen är uu på bät1tringswagen oh har rest til sitt Hem i Uddewalla. Postförarens tillstand är forifarande betankligt. Upslag i Åkerbymälet. 3 Norrt. Tidninz gar lases: Wara läsare torde erinra sig, att wi i början af 1873 omtalade hurusom förre sabrikören Swartling en morgon funnits hängande ett se. sköfwe wid egendomen Återby i Gärdeby soden. Flera runsatningar höllos sedan harom. Rykten rörande Swartlings dödesätt hafwa korsat hwarandra, fannolitt delwis en följd däraf att de personer, fom ledde undersökningarne, ej kommo på det bara med saken. Kon:s befbde har emellertid befalt ny undersöknings anställande oh då sådan den 21 sistl. def. företogs inför Skärkinds häradsrätt, in: stalde fig hr Weiland från Stockholm, säsom bis träde at och ombud för enlefru Swartling. Un: dersöfningen började tl. före 11 förmiddagen och radte, med undantag af ett fort uppehåll, till kl. i, 2 på natten, da herr W fann sig föranlaten, pa grund af hwad i saken bliwit uplyst, forwdiat angifwa en hustru Charlotta Pettersson, sodd Larodotter, för mnehafwande af från Swartling antingen före dennes död rånade eler oc från hans döda kropp stulet gode för hwilkets åttomst bon ej kunnar nöjattigt redogöra; och yrkade Hr W. darfor hustru Petterssons inmanande i i häfte. J torsdags sorisattes sorhoret oc) blef, med bir fall tiu br W:s yr ande och på hemstallan af all: männa åklagaren, hustru Pettersson förklarad skl dig genast träda i häfte samt ransakningeu up sijuten till den 12 januari. Husitru Pettersson är den, fom fade fig hafwa drö. t om hwar Ååtjtil: liga sater I go. Hvad yfves du öfver? Wi tro of göra wåra ärade lasare ett werkligt nöje genom meddelandet af nedanstaende faga, lånad ur nyligen i bothan: deln utkomna Sagor af Richard Gusiafsson, ilustrerade af C. Larsson. Åwad yfwes du öfwer? På golfwet i wisthuset satt en den allra napnaste lilla ratta och gnagde på en ärt, fom hon tagit ur ladersäck, sedan hon först gnagt ett hal på sacken. Då artan war slut, ämnade hon just gå efter en annan, men stannade förnumstigt för att filosdfera en stund. — Hwad jag ändå är för ett mäftigt djur! fade rattan for fig sjalf; genom lykta dörrar går jag in i husen, och hwad gör det mig, att man lagger in ärtorna i sackar? — Jag ar nog mäts tig att ta dem däri ran ... Langre han inte rättan i fitt resonnemang, ty huskatten, fom siatt wid öppna dörren od) lurat, rusade fram od) grep henne med fina klor. Se: dan katten en stund roat fig med att kasta råttan som en boll, bet han hufwudet af henne. Sr! fer — spann katten få förnöjd och tänkte på rattans högmodiga tal, som han lyssnat på i dörren. — Du lilla stadare, hwad yfwes du of wer? Nej. jag är den, fom är herre här, och jag ensam har ratt att böja upp huswudet. Men fe, då fom husbondens gråa windthund och förde busbas iatten upp på loåtet. — Din yufrygg! — rälde bunden — hwad yfwes du öfver? Jag är husbondens favorit, och bade du ide sprungit upp va loftet, få slulle jag wisat dig hwem fom är herre här. Hunden gick ut på fältet, där husdondens rid han gick på bet, oh da han fit fe häften itolt frama Ha så änrana han fram för att nära me