Sundsvalls tidning – 31 december 1874, sida 3

— Fran utlandet. Den skottska frikyrkan. Wi hafwa redan en gang tilfrorene berattat, att Storbrittaniens premiermimster dJsrall inom parlamentet ger nomdrifwit, att den patronratt (ort tillatta fyr koherdar), fom hittills egt; rum inom Skottlands presbyteriuni:a statstyrka, matte blifwa af affad, och församlingarne sjalfwe i stallet få rätt att genom nna kommunikanter (d. w. s. dem som bru: tar ordentligen bega Herrans nattward) få wålja sima sjalasorjare, med lika röstratt för hwarje fa: dan sorsamlingsmedlem. Twanne grunder synas hafwa foranledt denna br ministerns atgärd, näm ligen den allmanna owiljan emot egendomsherrar: nes sawal som drottningens enwaldiga patronra t; men sedan odsa hoppet, att på detta fatt lockun den starka frikyrkan 1 Stottland, fom är 1843 swarmade ut ifrån statskyrkan, att åter be edliqi ga tilbaka den gamla tupan. Det ar ide utan att ju mangen enfaldig medlem af den fria kyrtan fatt myror i hufwudet, oc) auwarligt begynt tänka pu saken. Men denna fria kyrkas larare slumra ide. De äro fullt wakna rd fora den lin, iom hotar utt ater forwerldoliga det fri:ma, kristliga lif, fom uppenbart, på ett mycket kraftigt satt. genomströmmar densamma. Så hafwa de nyligen latit utarbeta en liten masterligt forsattad olk rifi, som Hart framsstaler det wertiliga foryallandet, od) hwilten traftigt forordades af kyrkans ramste malsman, t. ex d.r Ray, som wardint trader i de aflidne kämparnes Chamers och Candlishy) forspar. d:r Tuff, den gamle frejdade miogonaren. du Lumoden, fom ar mal betant har i Swierige, m. n. Sardeles tlart framstallde den sistnam e fra: gans stallning wid ett offentligt mote på för junde tatt: Den forändring, fom genom den nya lagsiift ningen astadtommits, i författningen for stalstor kan i Srottland, bar ingalunda af affut den erar srianiom (det werldsliga walde). fom strangare an nufsorene injordes är 1843, ej haller berör Den De grunder och orsafer, four föranledde den fria fyr: tans stiljsmassa från staten. Sawida forjök nu göras med stor flit, att öojwertyga wara församlingar, att de orsater, fom en gang mallade ifilsmassan, nu genom den nya lagen blifwit undan rojda, sa upmanas war tyrkas larare och aldste att ilitiat vaminna wart folk om war tyrtas ut murkande grundsutser enligt den heliga itrift; och fhynneryet att göra dem upmartsamma på laran ont war kyrtas andeliga oberoende, hwiltet inne bär att wi ide funna tilata staten jorestrifwa sorjuttningen for war kyrka, eller doma och regera v andliga mal Det mar denna grundjats, fom förunledde war frilsmesja. Det är och denna grund sats, fom war tyrta. under Guds walsignelse, fanu under lydnad för mår Herre Kristus oåsa ämnar ofortantt widyalla under ada omstandigycter. En annan sorare inom den fria kyrtan, framhaller den brist på kyrtotutt, fom eger rum inom Stottlands tutskyrfa, hwaraf foljer med nodwandighet, att de blijwande walen af kyrtoherdar til stor del komma att bettammas af personer fom aldrig borde fa deltaga i dylit omrörning. En hogst betantlig fat är ocsa, att werldoligå dom tolar i hogita tiufians allt fortjarande skola döma och afgora, ywad som bör anses för ratt eller falsk lara. Sa: dant borde ju utemutande tillhora tyrkomotet. (The General A-Jeuabtly.)