Sundsvalls tidning – 29 december 1874, sida 3

af densamma kunna anses af nöden, måtte till föreningen insändas. Bröder, lätom of känna wåra likars nöd få fom wär egen, få fola mi med frimodighet och hopp rycka till strid oh genom Herrens kraft ges mensamt hemföra och fröjdas öfwer många wunna segrar! Helsinglands enskilda bank höfl i Söders hamn den 5 dennes extra bolagsstämma, därwid beslut fattades om grundfondens ötande till en och half million fr., t följp ywaraf 1,000 nya lot: ter stulle utslappas med förmånsrätt til teckning för jörut warande lottegare intill 40 proc. af ir nehafwande lotter, (ywarwid sör uddatal beräknas efter narmast föregående jämt tal, men med rät: tighet för innehafware af endast en lott att yt: terligare teckna en). Ihjälfrusna. Falu Läns Tidn. ref i förra wedan; STwanne tringwandrande s. k. handlande, bwilta hade till födkrog att utefter wägarne ör: salja nåsdukar och dylikt smäkram, wore i lördags atta dagar inne i faden, men begafwo fig på aftonen, tamli en beslänkta och tent iladda. under den da radande starta kölden, härifran på wäg till Aspeboda. I söndage morgon träffades den ena omtring en balj mil från Falun, liggande å wägen i LVelfruset tilltånd och med föga tecten till lif. Han affördes, sa fort sig göra lät, til här warande lasarett för erhallande af nödig wård, men war innan framkosmasten redan död, och alla försöt att aterlalla honom till lifwet more vuftlosa. Wid visitationen i den dödes fictor påträfs sades penningar till ett belopp aj närmare 350 kronor. Senare på dagen träffades litet langre bort på samma siog liket efter den undre kamråten, hwil ten fördes till Aspeboda tyrka. Man antager att de bada twå warit tillsammans, enar de bär i staden warit synliga i salli:ap. samt art den forst patraffade, då han öfwerwaldigades af kölden, blifwit lemnad af den andre, hwillen sott rädda tig sjalf och därföre fortsatt wandringen ett slycke tllo afwen han neddignade och blej ihjal rufen. Wid granitning af den senares fickor fann man 4 fr. 50 öre i penningar samt uagra räfningar a diverse waror. De sålunda omkomne personerne hafwa befsun nits wara bröderne Gustaf Lorents Jonsson eller Johansson och Otto Johansson från Stockholm, men fodda i Halland. Från Öland siri wes til Östgöta Corre p.: Stotwafsencet harstades far pa ganna lag tänd: puntt. orsatad dels genom en mindre lialig ftolinjpettör, dels genom loja och liknöjda presier och en motspannig aumoge. Hwad en del af herrar pastorer betraffar, aro de mera foltslolans fiender än dess wanner. För nagon iid jedan hande att en forsamling bade inrattat ett sodenbibliotet och sor dess underhall anslagit 30 kronor arligen En nybakad prest fid firar därefter pastoralwarden, höll stamma och frågade församlingen om det war dess fulla alwar att arligen bortslosa 30 kr. for en så lumpen sak, som ett bibliotet, hwillet hade den följden att bilda ungdomen til lattjefuua personer och draga dem ijran grofarbetet. Den spiten drog, och församlingen indrog sina 30 kr. När presten offentligen tlandrar ftölan far han manga fom med hg instamma i summa tonart. Dock hafwa wi flere goda undantag. men de fleste af presterna anses motwerta sann uplysning. Rättegångs vd) polissaler. Uprörande brott. Från Göteborg strifwes i Å. Z.: Et uprörande, lyckligtwis sallsynt brott har i dessa dagar uptäkts harstädes i det ärbetskarlen Daniel Swensson. boende å ett torp de s. k. Ranangobergen, i Örgryte sodsen, blijs vit örwunnen att hafwa under twänne år drifz vit brottsligt umgänge med sitt eget varn, en uttonår:g dotter mid namn Charlotta. Brottet ipdagades därigenom, art dottern under framfö: andet af den sorgliga frukten utaf detta umgänge, ttior i förbannelser mot den fader, som warit jennes förförare. Se an detta tal inberårtats ar darnmorsian å sjuthuset till wederbörande polis nyndighet och forhör blifwit anstäldt, häktades Swensson sistl. måndag af kronolänsman Cundtren och bar sedermera warit instald inför Sdf: vedahls haradsratt, där han befänt det gräsliga roftet. Dottern har, efter modrens för nägra är sedan imade död, warit boende i hemmet och uteslutande tåld under fadrens mård och sydd, hwilket han å ett så uprörande satt missbrukat. Den widare ranjakningen up öts till annan dag afbidan på dotterus tillfrirnande. Etrafflagen cadaar i ofseende nå pÖf;e, A.