Sundsvalls tidning – 22 december 1874, sida 2

of EB och DEN amdre tallad Masmåstar-DOlle mör: dat handlanden Jan Ersson i Torsåker, dels år 1 1855 i sällskapet med en lumpsamlare från Hudikswall, hwilken sedermera fulle ha tagit fig af daga i fängeljet och hwars namn Hansson ej nu kunde minnas, ute å marken wid Tjernäs utgärd iTorsåter stulit 3 ftyden dragoxar tillhöriga bruksegaren Hjalmar Petre, dels och slutligen sist nämda år md ransakning om mordet inför Ofwansjö. Torsåkers och Arfunda häradsrätt på ed faliteligen upgifwit en person mid namn Björk såsom delaktig i det hemfta brottet, ehuru denne warit fulkomligt ofiyldig därtill. Enligt wederbörande dom hafwandes till k. bshde härstades aflätna srifwelse om saken är Hansson född den 7 dec 1838 wid Cdite masugn. Han frulle således wid sitt deltagande i de omtalade brotten, fom äfwen gjorde honom till menedare, ej warit mer än 15 och 17 år gammal. Man har ännu efter 20 år ganska wäl i minnet. dessa brott, om hwilka ransakningen på sin tid gaf föga eller intet utbyte. Emellertid hafwa ett par af de brottslige genom döden undgått den. mänftliga rättwijans straff. Anders Sundberg, deltagaren i mordet på handlanden Jan Ersson, är numera afliden, och den till namnet ofände lumpsamlaren från SHudifswall, som blef gripen sedan han fålt de stulna oxarne å Gefle torg, medförde til: fängelset ett bröd bemängdt med arsenik, genom hwars förtärande han tog fig af daga. Der fortsatta ransakningen med Hansson oc) de med anledning af hans bekännelsåe werkstälda unders sökningarne fomma möjligen att sprida ytterligare: ljus i saken. N. P. 2 —2lA — VN Anteckningar under twenne ämbetsresor i länet under hösten 1874. (Meddelade H. P. af landshöfding Treffenberg.) (Forts. fr. n:r 145.) 5:o) Land handeln. Winet. Bränwinet. Dessa ämnen kunna desto hälre behandlas under gemens fam rubrik, fom forhållandena nästan öfwer alt synas hafwa utbildat ig få i att landthandeln, minct och bränwinet i det närmaste blott utgöra tre olifa uttryck för samma sak Landthandelns egentliga ändamål, att isynnerhet för de på längre asstånd från staderna bosatte landtmännen underlätta tilljället att staffa fig fina nödwändighetswaror, trä der alt mer i bakgrunden oc lemnar rum för. den, för landthandelsinrättningen ursprungligen fremmande upgiften att utgöra den wäsendtligaste förmedlaren för minz och spritwaruförbrukningen på landsbygden. Wisserligen medgaf man willigt, att landthandeln isynnerhet i de från kuststäderna mest aflägsna orterna medförde gagn särdeles för de mindre jordbrufare och arbetare, hwilka i fal nad af hästar ide kunde få ofta beföta städerna för att där werkställa fina upköp, men denna förs del ansag man ide upwagas af det förderf landthandeln i sitt urartade slick genom minoch bräns winshandeln u bredde. Landtmannens behof af nödwandighetswaror kunde ocksa til freds ställas genom ett wida mindre antal landthandlare, än det nu manliga; och just det stora antalet landthandlare, upgående i medeltal till 4 a 5 i hwarje socken och i Lidens socken ända till 10, witnade darom, att landthandlarne droge fina bufmwudjats ligaste iakomster af mwinoch bränwinsförsäljningen. Om idkandet af denna rörelse ble we landthandlarne förbjudet, slulle ocksa, få trodde man, de fleste landthandlare förswinna. Allmanneligen uts talades den fruktan, att de wid sista rifsdagen antagna stärpta bestämmelser, i syfte att in ränka mwinz och bränwinsforsaljningen wid landthandeln, slulle komma att wisa sig owerksamma. Endast i ett absolut förbud för landthandlaren mot sadan rörelse mille man finna räddningen. Befolkningen synes öfwer alt infe, att den i rusdryckerna bar fin wårsta fiende, och själfbewareljedristen i detta hänfeende wisar fig i det betecknande fal: förhållande, att ide i någon enda focten sinnes ett utitänfnings: eller minuteringsställe. Likaså war man nästan öfwer alt ense därom, att mindre partihandel med bränwin icke borde medgifwas. Cill dryftning upkastades på ett och annat ftälle: den frågan, huruwida man ide dels för att be reda den mättlige bränwins orbrukaren tillfälle att: på lofligt fatt bekomma waran, dels och framför: alt för att utrota lönnkrögeriet med fina ofta af hämndbegär framkallade angifwelser och sina ohygg: liga meneder, borde åtminstone på försök inrätta ett under nogrann fontroll staldt minuteringsstalle, med kommunalkassan förbehållen rätt till hela den af rörelsen fallande winsten; men hwarje förftag i fådant syfte förkastades nästan enhalligt under antydan att superiet därigenom fule komma att ökas. Fsynnerhet slulle detta blifwa händelsen i de socknar, hwarest ssogsafwerkningen företrädeswis bedrifwes, och wid sågwerken. Det wore egentligen den lösa wid flotmingearbetet och fogånfwerte ningen anstälda besolkningen samt ungdomen, fom gjorde fig styldig till missbrut af bränwinet, men om atkomsten därtill blefwe underlättad genom j ntorjinasställon j; facknarno så stullo snttan