Från utlandet. Tyskland. Furst Bismarcks ytrarden i tyska rikodagen om Elsass—Lotringen hafwa i Frankrike gjort djupt intryck od) allmänt fattats såsom in: nebärande hotelse om krig. Til Paris skrifwes att man i Berlins militära kretsar anser ett krig med Frankrike till wåren sasom nästan säkert och att faran aldrig warit så hotande som nu. Råttegången mot grefwe Arnim tog d. 9 d:s fin början. Rätten beslöt, att ransakningen slulle wara offentlig, utom då fråga blefwe om fyrtovoliti7a aktstycken. Anklagelseslriften ädagalägger de i fråga warande aktstyckenas officiela karakter och framhäller särstildt Arnims delaktighet i åt: slilliga tidningsartiklar, isynnerhet de af Presse i Wien offent iggjorda afslöjandena. På allra högsta befallning har Arnim blifwit tillfrågad om sistnämda sak, men har därpå afgifwit undwikande swar och endast erkänt sitt sörfattareskap till brefwet till Döllinger. J beslag tagna äro en bre wexling mellan grefwen samt redaktör Lauser i Wien och tidningsmannen Landsberg äfwensom koncept till promemorier i ÅPresse. Arnim anklagas att hafwa upsåtligen undanstaffat Honom i hans egenffap af embetsman anförtrodda dokument och att lagstridigt hafwa tillegnat sig dokument, som han i samma egenslap mottagit. Efter anklagelsestriftens upläsande afhandlades Berlinerstadsrättens behörighet att afdöma saken, hwaremot grefwens advokater protesterat. Rätten ajournerade sig kl. 1,30 e. m. och beslöt att kl. 3 e. m. tillkännagi wa sitt beslut i dennaj behörig: hetsfraga. Debatten mellan allmänna äklagaren och grefwens advokater war mycket liflig. En utomordentligt talrit åhörarekrets war tillstädes. Öfwer 50 referemter for pressen hade infunnit fia. Den anklagade hade ett lidande utfeende. Då sesstonen åter öpnades kl. 3 e. m, tilfännagafs rättens beslut angående den gjorda bes hörighetsinwändningen. Rätten kunde icke fästa affeende mid densamma, emedan den ide gjorts formelt gällande wid första förhöret. Därefter börjades förhöret med den anklagade, fom förklarade fig ide styldig, fasthöll mid fina under den förberedande undersökningen afgifna pastaenden och bestred, att han, ejter alt hafwa blifwit stald till disposition wore underkastad utrikesministeriets diss ciplinära myndighet. Dårpå blefwo tillämpliga bestämmelser i ijenstereglementet uplästa od) tilkallade witnen hörda. Bland dessa senare war geheimerådet König, som förklarade sin åsigt wara, att ett äterkalladt sandebud wore förpligtadt art intingen till fin efterträdare öfmerlemna bejtidningens arkiv, eller, om han funne betänkligheter