Sundsvalls tidning – 15 december 1874, sida 2

sullkomligt öfvertygad. Efter en minuts frånvaro återvände han äfven till sin kamrat och förkunnade honom, att ingen fara var för handen. ö Bonfleur pekade med handen på ett par stora kistor, som stode i rummets bakgrund och frågade honom oroligt, hvad dessa här hade att betyda. — Ingenting, som kan vara oss obehagligt, lydde Riemers svar. Det finnes ej annat än embetsskrifvelser deri, såvidt jag vet. — I kväll, då jag gick härifrån, sade Bonfleur oroligt, funnos de ännu ej här. — Riktigt. Fyra vaktmästare hitförde dem vid fyratiden. — Vaktmästarne äro kanske ännu kvar här ? — Så många som kommit, hafva åter gått sin väg. — Men kanske ändock i kistorna —? — Vi skola undersöka innehållet. Riemer gick bort till kistorna och öpnade dem, den ena efter den andra. Båda voro upfylde af handlingar ofvanifrån till botten. Då denna undersökning utfallit till hans belåtenhet, ropade han högt till sekreteraren: Opna skåpet, vi hafva ingenting att frukta. — Tyst! jag tyckte mig höra ett sakta buller. —Kanske Hausvald rörde sig i skåpet? Bonfleur kastade en skygg blick ut i det närmaste, mörka rum, som Riemer hade genomsökt. Därpå vände han sig beslutsamt till skåpet, drog en nyckel ur fickan och satte den i låset. Med et sakta klingande sprungo skåpets båda dörra upp, och det i vida fack delade rummet blef synligt för deras blickar, Blott den öfre delen var fyld med handlingar; i den nedra låg Hauswald med hufvudet hvilande på en kudde och kroppen på ett rödoch hvitrandigt täcke, hvaraf han delvis var betäckt. Så karlen ligger där! anmärkte Riemer.