statsmyndighet som fans den makt, som flertalet af folket faktistt lydde och därigenom medwerka till lugnets och ordningens återssällande. Folket har ju dock oförkränkt sin frihet kvar att gifwa sig de statsinstitutioner det lyster. — Att Ryssland i detta fall skilde sig från öfriga makters beslut har platt intet att betyda. — Föregående talaren nämnde widare om mordfonötkt i Kissingen och kallade gerningsmannen en haligalen månniska. Jag kan försäkra er, att mannen med hwilken jag själf talat, är wid sina sinnens fulla bruk. Läkarne hafwa ju gifwit intyg därom. Jag för: står att föregående talaren ffyr hwarje gemenskap med en sädan människa, wifar honom långt ifrän sig. Jag är öfwertygad om, att han icke ens i innersta wrän af sitt hjärta hyst den swagaste öns stan om, att den där kanslern kunde nägon gång på något wis förolyckas — jag är öfwertygad om att ban aldrig tänkt det. (Munterhet) Men från: lägen eder få mycket J wiljen all förbindelse med denne mördaren, han hänger fig doc fastjwid edert rodffört! (Bifall gensägelser från midten.) Han kallar eder fitt parti. (Stor oro i midten). Wid det enda samtal jog hade med mannen sporde jag Honom: Hwarför har ni då welat döda mig? — Han swarade: För kyrkolagarnes skull. — Jag frågade honom widare om han då trodde fig göra saken bättre. Han swarade: 9508 of är det rer dan få dåligt, att det ide fan blifwa sämre. Oh sedan fade han: Ni har kräntt mitt parti.Jag sporde: Hwilket är då edert parti. Därpå fivarade han i vitnens närwaro: Midtelpartiet i rifsdagen. Ja, m. h. stöten J mannen bort få mycket J wiljen, han hänger sig dock fast wid edert rockskört! Wid dessa ord utbröt en storm af bifall, hwilkens life denna fal aldrig förr skädat och fom uprepade gånger förnyades. Aldrig anmärter referenten, har man iritsdagen fett ett dylikt upträde. Många medlemmar af det liberala partiet ftodo upp från fina platser och wände fig mot ultramontanerna, lylhwilkas skara hördes några gånger ropet u y! Talmannen klandrade detta ord såsom oparlas mentariskt; men midt under larmet utbröt furst Bismarck med en lidelse sådan man knappast märkt hos honom alt sedan de parlamentariska striderna från hans yngre dagar; M. h., talmannen har redan tilldelat strapa för det, åt hwilket jag själf wille tilldela hos denne herr riksdagsmannen där borta på andra bänken, ehuru det att tilldela fira: pa ide tillhör mitt wärf; men jag will dod ytra min mening därom. Tron ide mina herrar att dessa känslor ligga mig fjerran; jag är blott för höflig för att uttala dem. (Lifligt bifall från wenstern. Oron fortfor en lång ftund, tills talman-z nen omsider lyckades återställa ordningen.) Efter ytterligare någon ordwexling slöts detta, det wäldsammaste upträde den tysta riksdageu ännu bevitnat. Frankrike. Wid ett möte, fom franska na: tionalförsamlingens yttersta höger hällit uplästes ett bref srån grefwe de Chambord, stäldt till hans wänner inom nationalförsamlingen. Grefwen fär ger att ban hyser få stort förtroende till sitt partis nit att göra alt, iom fan befordra landets intres jen och konungadömets seger, att han icke anser sig behöfwa gifwa det några förhällningsorder; han will endast franhålla, att en fann rojalist ide bör göra någonting, fom fan bidraga till att upskjuta konungadömets återuprättande. J måndags inwigdes i Paris med en enkel hög: tidlighet en ny protestantisk kyrka. Nordamerika. Presidenten Grants budskap, som uplastes i tisdags, talar om nödwändigheten att i aft taga sparsamhet i alla grenar af reges ringen och antyder möjligheten att Amerika nöd sakas insirida för att göra slut på uproret på Kuba.