Sundsvalls tidning – 12 december 1874, sida 2

ledes G. R. DH. gifwa fig för of tillkänna, stola wi genast införa hans klagostrift. Red. Åtgärd till betryggande af ordningens uprätthållande inom länet. Den 18 aug. detta år aflät fommgens befallningohafwande i i länet till k. m:t följande underdåniga slrifwelse: Enligt 18 S i landshöfdingeinstruktionen åligger det länsstyrelsen, bland annat, att, då militärhandrackning för ordningens uprätthällande finnes af nöden, sådan hos wederbörande befälhafmware: rekvirera. Detta stadgande synes förutsätta, att inom hwarje län bor finnas förlagdt ett tillräckligt antal, med nödigt befäl och lämplig bewäpning försedt manstap, för att mid förefallande behof wara att tillgå. Med anledning häraf och ehuru, till heder för länets befolfning, i mannaminne icke lärer hafwa inträffat, att allmänna ordningen härs städes blifwit störd på sädant fätt, att för def återftällande militärmakt behöft anlitas, få och då likwäl owisst fan wara, huruwida enahanda lyck liga förhållande jämwäl hädanefter får fortfara, helst den talrika personal af arbetare och löst folt från främmande orter, fom till följd af den ftorartade utweckling, tråwarurörelsen inom erten på senare tider wunnit, isynnerhet sommartiden och wid de större steppningsställena och sagwerken fam. manströmmar, lätt fon föranleda oordningar af sådant omfång, att desamma ide funna af den fåtaliga polispersonalen i städerna och på landet afltyras, samt enär i alla handeljer försigtigheten bjuder att wara beredd på alla eventualiteter, — bar länsstvrelsen ansett fin tjenstepligt fordra att: härigenom fästa ers k. m:te nådiga upmärtsamhet på det betänkliga förhållandet, ati, i händelse oordningar af allvarligare beskaffenhet inom länet slulle upitå, till dämpande hwaraf militarhandräckning måste rekvireras, det manslap af olika wapenslag, som inom länet för närwarande är disponibelt, nämligen den här i staden förlagda afdelning af k. Swea artilleriregemente och de trenne i lånet roterade bätsmanskompanier, enligt länsstyrelsens åsigt ide är för ofwannämda ändamål tjänstbart, enär, hwad artillerimanskapet angår, detjamma dels numera nedgatt till en sammanraknad styrka af allenast fjorton man och således är alldeles otille rädligt, dels och torde sakna fullt tjanlig bewäpning, och, hwad äter båtsmännen beträffar, desse sakna erforderligt underbefäl, tjänliga ujutwapen och amunition. Jcke heller anser länsstyrelsen anlitandet af de angränsande länens mil tärstyrka erbjuda tillräcklig garanti för ett stynsamt och fraftigt undertryckande af upkommande oordningar, enär det biträde, som härwid från de utom länet förlagda trupper kunde påräknas, till följd af de långa afståuden och de fwära kommunikationerna ofta fule komma för sent. Under sädana förhällanden wågar länsstyrelsen underdånigst hemställa, att ers k. m:t täcktes ans befalla sädana åtgärder, hwarigenom ofmananmärkta missförhällande, hwilket i länsstyrelsens tanke innebär en werklig fara, måtte med möjligast första warda afhjelpt; och ehuru läusstyrelsen icke tilltror sig att i detta hänseende afgifwa något ullständigt och detaljeradt förslag, lansstyrelsen likwäl ansett fig böra antyda det sätt, hwarpå, efter länsstyreljens förmenande, i fråga warande angelagenhet synes funna bliswa på ett till freda. ställande sätt ordnad. Länsstyrelsen antager näms ligen, att, om ett tillräckligt antal batsmän ifodnarne närmast intill de ställen inom länet, hwarest till ölje a en lifligare rörelse fridstörande upträden lättast funna inträffa, eller intill Su dswall, Hers nösand och Nyland, ständigt funnes disponibelt för ordningens uprätthällande och desse båtsmän försåges med underbefä och tjänliga stjurwapen jämte ammunition, en dylik anordning ätminstone tills widare borde blifwa betryggande. Utgående fran denna grund och ehuru det naturligtwis blifwer wanskligt att beräkna det antal batsman, som för ofwannämda ändamål torde böra anflås, har länsstyrelsen likwäl töreftällt fig, att om utaf de i trakten af Sundswall, Hernösand och Nyland förs lagde båtsmännen länsstyreljen för ordningens widmakthallande ständigt bade att påräkna en styrka af omkring 70 a 80 man på hwartdera stället och fördelad uti twenne lika stora afdelningar, hwilka, för möjliggorandet af deras mar penöfningar wid stationen i Stocholm, borde på wissa bestämda tider aflösa hwarandra, denna styrta borde blifwa tillräcklig, helst om, såsom lämpligt synes wara, wederbörande kompanichef hlefme herättiaad att i händelse at hehof samman