en god middag gifwa mår orolige mage fin behö riga tribut. — ÅJa den middagen war ju ingar lunda att förakta, yttrade wår wän och ciceron, men låtom of nu gå ut på hotellets altan, fom wetter åt sjön, oh med en utsigt framför of, fom få hotel i Swea land ega, fal cichorian, nej mot: fan, stulle jag säga, med avec och Habannan smaka förträffligt. Sagdt och gjordt! Ja, den tafla, fom utbredde fig framför of, torde ide måns genstädes i wårt land finna fin life. Rakt framför of ligger jernwägsstation, betyds ligt tillbygd och förändrad, sedan denna mindre jernwäg förenad inuti landet med Trondbjemsbar nan och Swenska statens norra bana, erhållit en förut knappast anad rörelse och trafik. Den lila jernwägsparken med fina wackra planteringar förs tjenar ock att uppmärksammas. Till wenster hafwa wi den stora och prydliga hamnen med sin icke mindre brokiga och omwexlande tafla. Men den vy, fom från sjön framställde fig, dröja wåra ögon förft och sist mid; men den wilja mi i den fena, stilla aftontimman mera beundra; då mi wilja slynda ut i staden och fe hwad inflytande ett de: cennium fan hafwa utöfwat på samhället i yttre hänseende. Först fälla wi wåra steg till hamnen, för att taga den i närmare skärskädande. Men hwart har den gamla eländiga sjöboden tagit wägen, Hon fom botade att sjunka ned i jorden af blygsel öfmer fin egen skröpliga tillwaro? Den har blifwit bortsopad, ide af någon wäldsam höststorm, hwars magt inne i hamnen är bruten, yttrade wår ledsagare, utan den har fallit för de friska flägtarne af en fund och kraftig kommunalanda, fom gifwit åt och ingjutit ett frifft lif i fam hället. Ja farwäl, farwäl för ewigt: du gamle ledod giktbrutne invalid, du, fom länge nog badat dig i solens sten och melankoliskt lyssnat till wägornas brus, farwäl du förr så lugna och fridfulla asyl för sockerfat och silltunnor, för bränwin, cognac och andra ädla drycker, ja än en gäng farwäl och fom för s—n i wåld aldrig mera åter! Min enkla, alltför anspråkslösa blomma har jag nu nedlagt på din fent omfider öppnade graf; men saknadens tär är jag rådd torkar in. (Forts.)