Sundsvalls tidning – 8 december 1874, sida 2

i Stockholm, där hon, dömd för tredje resan stöld, warit intagen, hade den mördade wid mordtillfället warit något öfwerlastad af starka drycker, oh på: stär hon, att det warit begäret att hämnas på fin förförare, fom drifwit henne till brottet. Så berättas det i tion. Upsala. Upsalaposten fom har gifwit fin långa redogörelse öfwersiriften: mord, biafsigt eller fantasi, yttrar sig salunda: RN. säger fig af någon anledning hafwa marit ond på och burit hat til W. oc brann af luft att göra honom illa. Då hon den 9 okt. 1866 fit fe honom wara inne i staden, beslöt hon att passa på tillfället. Hon såg honom gå in på Gillet och passade på, när han stulle komma ut därifrån. Då han därifrån utkom, såsom hon fä ger, rätt beftäntt, följde hon efter honom öfwer Dombron oh Östra Ågatan fram förbi tvarnfallet, då hon hastigt störtade på honom bakifrån, därwid W. handlöst föll til marten. Hon aflägsnade fig nu hastigt, men återwände och fann W. ligga, fom hon ansäg, död. Hon tog då Hans klocka samt wältrade W. från gatan ned i ån, där hon såg hans kropp föras ned mot dambordet. Därefter begaf hon fig utom ftaden till en lada, där hon tillbragte natten. Här fann hon föga ro oc fom till öfwertygelsen, att klockan stulle wara henne till stada, lätt funna röja henne, hwar: för hon tidigt på morgonen git in till staden och kastade klockan på dambordet. i N. war, då hon ftulle begått denna handling, endast 15 eller 16 år. Hon är dotter åt en ftat: karl i Funbo od) har alt från fin barndom wisat de sämsta anlag. Alla försök att göra folk af henne hafwa warit fruktlösa. Redan wid I ärs ålder rymde hon förfta gången från fina föräldrar. Samma år W. omkom war hon redan en ftamfund på arbets: oc försörjningshuset (Jnwaliden). Hon bhar genomgått alla grader af elände. Hon föreger nu, att hon för att lätta sitt samwete af: gifwit fin s. k. bekännelse. Att denna ide är fann, utan updiktad, anser man för tämligen sakert. Hou bar troligen aldrig fett W. Åtminstone har hon upgifwit, att han war en liten karl, och W. war dock owanligt stor oc) grof. Man håller för, att bon, för hwars wagabondiffa natur arbets fängelset war en pina, hittat på fin själfanklagelse, för att få komma ut och winna någon förändring i sitt läge, lika godt hwilken, möjligtwis i hopp att under transport och ransakning få tillfälle att rymma. Möjligt fan oc wara, att den fantasien, att hon dödat W., inritat sig som en fix ide i hennes förswagade hjärna. Den blifwande ran: sakningen stall wål bringa ljus i saken. Årets skörd i hela riket. Statistijla Gentralbyran, fom den 1 d:s fick de sista ärsmwärtsupgifterna från kronolänsmannen, meddelade twå dagar därefter följande fammanfattning däraf: a) almänna omdömet om hela rikets störd bar i Central:-byrån, med ledning af Läns-ftyrelsernas olika omdömen, ansetts funna fanmmanfat: tas till: nära medelmåttan. b) Skörd enligt Statistiska Central-by: råns beräkning: Korntal. Kubikfot. Hwete, höfiz, . ss 853. 4,418,300. — Mår, da 214,900. Råg Hhöfjt,-, Ta 26,531,300. v Mår, . 4... 270,000. Korn 5,6. 1) 16,787,800. Hafre... 44. 41,893,500. Blandsäd.. da 1) 5,822,900. Ärter . 4,,. 1,663,100. Bönor . 43. 322,200. Vicker .. 3.5. 1) 691,700. Bohwete . . . 4653. 19,900. Raps . . . . . 140. 98,600. Potatis 78. 73, 648,600. 1) Dessutom grönfoder. Af frono-länsmännens berättelser funna defutom följande uplysningar hämtas: Potatifens beffaffenhet: dels god, dels angripen af torröta. Ofriga rotfrukters skörd: under mede måttan. Lin och frö-:.... 2, forn. na mnal( sänånadsämno. Nar A. 32