dem. Fursten nickade då åter med ett eget : leende, som jag ej begriper. Jag tror att hansj ej riktigt trodde mig. f Boofleur: Jeg undrar, hvarifrån han fåtts sina misstankar? ! Riemer: Så mycket jag vet, har ban först ; lägret fattat dem. Möjligen har bland del preussiske öfverlöparne funnits pågon, som va-ss rit invigd i regeringens förtroende, så att bheuf! varit i stånd att skvallra på oss. J Bonfleu: Jag vädrar ofärd från ett annat) håll. Den fördömde grenadieren Lachner, som ) redan en gång kommit i vägen för oss, har anfallit och i en duell dödat unga Riedesel. såsom hans farpror säger. Tänk om denne! afgrundsson i vittnens närvaro astvingat honom. en kompromitterande bekännelse, innan han dog, eller plundrat honom och hos honom an-1 träffat för oss ofördelaktiga papper, såsom exempelvis afskrifter gjorde med min stil? Riemer: Det vore olyckligt! Bonfleur: Min käre vän, det hade varit; bättre, om ni låtit studenterna lugnt aftåga ursj Kaunitzska trädgården, sedan de egnat Annette en serenad. Eder dumma svartsjuka och edrajj otidiga intriger hafva skaffat oss karlarne pål halsen. De synas hafva gjort till sin särskildaf lifsupgift att bryta af halsen på eder, och då vi äro kamrater, råkar äfven jag i fara. Riemer: Dumt prat! Vore det äfven deras älsklingogörsmål att skada mig, skulle de dock; hvarken hafva tid eller tillfälle dertill. Bonfleur: Åh jo, tid och tillfälle få del, nog. De hafva nyss med stor framgång utfört, ett djerft företag, och i lägret går det rykte. att de vid första tillfälle skola alla fyra blifval. befordrade till officerare, ehuru blott en af dem förut hunnit korporalsgraden. Hauswald: Det förefaller mig, som om herrarne nu bortslösade tiden med onödigt rat. Nu. tycker jag, borde vi rådslå om, vad vi närmast skola företaga oss. Bonfleur: Vi hafva ingenting annat atts. företaga oss än att ni lägger er i skåpet, somj ni blifvit anbefald, och vi gå till vårt göromål Riemer: Men det skulle ändock vara roligt att veta, hvad de papper innehålla, som fursten medtagit ur lägret. Bonfleur: Jag tror ej, att innehållet är särdeles vigtigt, ty då hade han säkert ej. när han hyser misstankar, sagt så inför alla tjenarne. Riemer: Nå, så låta vi dem ligga der de äro Bonfleur: Vi skola dock läsa dem. Det är en stor njutning att i trots af hans försigtighetsmått ändock kunna göra det. Vi få cj låta den undgå oss, och kanske erfara vi ändock genom läsningen saker af vigt. Riemer: Jag instämmer uti detta djerfva förslag, endast i den händelse att fursten om aftonen beger sig hemifrån och tager jägaren med sig. Kammartjenaren är det ej heller värdt att liva på. Bonfleur: När fursten begifver sig ut, söker äfven kammartjenaren det vida fältet. Han håller sig helst utomhus. Riemer: Vi kunna ju recognoscera terrängen först, innan vi skrida till verket. Om något ovanligt visar sig, äro vi nog ej sådana dårar, att vi löpa i fällan. Hauswald: I ären ett par gudlösa skälmar! Gören, hvad eder behagar, men gifven mig först tio dukater, så att jag får den summa tillhopa, som jag behöfver till at köpa den egendom i Breslau, som min fader i lifstiden egde. Bonfleur: Ni skall få penningarne. Kom till mig om en half timmes tid. Önskar ni något mera? . Hauswald: Nej, men jag måste säga, huru det förhåller sig. Jag är en gammal man, som längtar efter lugn. För at vinna mitt mål, har jag ljugit och bedragit och bragt min egen brorson i olycka. Sedan preussiske ministern varit nog ädelmodig att vid sin afresa skänka mig femtio dukater, har jag nästan frullkomligt vunnit mitt mål. Nu är jag äfven trött vid lifvet. Mina krafter försvinna märkbart. Jag har på flera nätter ej kunnat sofva af illamående. Detta öfverfaller mig dessutom stundom, äfven om dagarne. Jag måste sätta mig i ro, om jag vill hoppas att blifva ännu Jett par år gammal. Låt mig utträda ur föribundet. I morgon beder jag fursten om mitt safsked Kanske jag får en liten pension. Då vandrar jag till Schlesien. Riemer: Gör som ni vill, men blif endast trogen emot oss, så länge ni är kvar här. Hauswald: Det förstås af sig sjelf. Herr hofmästare, arracksflaskan, som ni bestått mig är tom. Var så snäll och fyll på den åt mig Jag vill stärka mig till min nattvakt i skåpet så att jag ej åter mår illa. nm: CC oo AA — AAA Jn ö