ÅISIRKTL aälT IJSSUIUA, ILITASCV YUL 44 MPS 7 177 som annu mer stegrade hennes afsky emot Riener och bestämde henne att lemna den roll af passivt motstånd, som hon hittills spelat. Meljan båda herrarne begynte nämligen följande samtal; Bonfleor: Han har ännu ej kommitigen! Riemer: Han kan dock ej gerna uteblitva änge. Bonfleur: Furstens beteende visade tydigt, att han hyser misstankar, Riemer: Jag hoppas, att ni misstager er. Boulleur: Jag misstager mig inte. Vid sin ankomst tittade han på mig så skarpt, att jag var nära att förlora fattningen. Riemer: Gjorde ban det på gatan? Bonfleur: Nej först da vi kommit upp i arbetsrummet. Riemer: Men då vände ni ju ryggen till honom? Bonfleur: Jag tittade i spegeln. Riemer: Uan kommer, så att vi få höra om er truktan är grundad. Gamle Hausvald inträdde Boufleur: Hvad sade fursten? Uvarför flinar ni så tölpaktigt? lldauswald: Ni har eo sia näsa; ci vädrar orad. Riemer: Fursten hyser alltså misstankar? Hauswald: Starka. Jag kunde tillställa stort spektakel, om jag ville. Herr Boufleur, det kostar mig blott ett ord, och edert öde är besegladt! Bonfleur: Min käre vän, ni är en narr. Det är ju naturligt, att om ni, var medhjälpare, börjar prata, så komma vi alla tre på fästning, mi lika väl som vi. Riemer; Tror ej det. Om Hauswald ville törrada oss, skulle man ej tro honow, då ban iute har några bevis i sin baud. Däremot vet han, att vi hafva många höga vänner, som skydda oss och kunna utblåsa lifsljuset på honom. Ma han ej glömma det! Hauswald: Hota iute. Hvad jag gjort, har skett af obetänksamhet. Hvad man en gång sagt och gjoråt, kan sedan ej göras osagdt eller ogjordt. Da jag ingick i er föreniog. svor jag en förskräcklig ed att ej förrada er, och denua ed skall jag hålla, äfven om jag därtör skal ötverlemuas at djefvulen och haus bärskaror med bade kropp och själ. Bonfleur: Käre Hauswald, behöfver hat penningar? Hauswald: Ånnu bar jag ej samlat no att därför kunna köpa ett hus uti Breslau. Bonfleur: Där har ni ett par dukater De skola väl göra det lättare för er att öpv munnen. Hauswald: Tackar, men det var onödigt IFursten måste ana, att ni, herr Booufleur me en hemlig nyckol öpnar skåpet, och att her IRiemer är er medbrottslog, ty han sade til mig: — Du skall på slaget klockan nio i aftor (komma till mig i mitt arbetsrum och därvi komma genom tapetdörren, som törer sfrad si dotiappan tiil spegelsalongeu. Drag noga för sorg om, att ingev ser dig komma. När d kommit hit, skall du göra dig ett läger p skåpets botten. Det är tillräckligt stort a! rymma dig. Jag skall instänga dig där oc Ilsedan gå min väg. Det är meningeu att me edin hjälp taga reda på en skurk, son inträr tiger här och stjäler statshemligheter. Ni kan lätt tänka er, mina herrar, att ja a måste anstränga mig, för att synas likgilti ti Blir vär ötverträdelse uptäckt, tänkte jag, gå odet på tok tör oss alla. Jag var ju er bre nbärare, som hvarje vecka minst en gång sprat till preussiska beskickningen med afskrifter de stulna depescherna och protokollerna. J. ölmåste äfven hafva sett förskräckt ur; me ulGud vare lof! fursten märkte det icke. J. usmådade den dåliga verlden och de trolösa o -Ipligttörgätna tjenarne sade tursten, att det skui lelvara min största fröjd att kunna gripa en s leldau förrädare. Därefter frågade han mig hv ttljag tänkte om er, herr Riemer, och da jag sv