-sgenhet. ty hans slägtiugar i Paris voro fattiga -och hade ofta anropat statskanslerens ädelmod . om bistånd, och den lön, som fursten bestod tisin handsekreterare, var ingalunda så rundligt ;, tilltagen, att han däraf kunde inbespara något betydligare belopp. Bonfleur vistades mest uti hans byrå och kvarstannade ofta där ensam. Om någon försnilloing af akter föröfvades af slbans betjening, måste misstanken redan af denna Ilgrund först riktas mot Boofleur. Hvad slutligen Lachner beträffade hade fursten visserligen redan före sin afresa till lägret varit öfvertygad om hans oskuld; men där hade hau till yttermera vissso talt med många af aas kamrater och med kapten Agzgathon, och salla hade uttryckt sig om honom i de mest senthusiastiska ordalag. Agathon hade till och med sagt, att det vore synd, om ett sådant sstabsofficersämne skulle läugre nödgas gå som Isimpel grenadier. General Löwenwald kunde I visserligen ej neka att han var intagen emot honom, men måste dock slutligen medgifva, att det egentligen endast var för de friheter, han såsom barom Kaunitz tillatit sig emot honom Slutligen förklarade kejsaren, att han för sitt beteende i Jamvitschska frågan förtjente befordran och jämte kamraterna skulle få den, så svart han återkom till lägret. Vi nämde att furst Kauuitz gick fram och tillbaka i sitt arbetsrum. Han gjorde så af obeslutsamhet, huruvida han skulle ytterligare anlita Kröger, eller sätta i verket den listiga plan, han själf uttänkt. Han bestämde sig för det sednare, emedan ett ytterligare aalitande af polisen i denna sak skulle innebära en förödmjukande bekännelse om egen oförmåra att uptacka brottliogarae. Början af planens utförande bestod däruti, att han i tjenarnes närvaro tillade handlingarne uti läderdortföljen stort värde, ty, tänkte han, om jag betjenas af skälmar, skola de göra sig all möda att taga reda på ionehållet. Nästa steg bestod uti att sätta Hauswald till väktare uti arbetsrummmet under hans frånvaro, ty, menade. . han, när jag sätter den ena skälmen att bevaka de andra, skola de allesamman invaggas i säkerhet och tro, att jag ej ämnar vidtaga någon annan åtgärd, under denna natt åtminstone. Hvilket det tredje steget var, får vi sedan se. Aunette Siebner. orsaken till alt det lidande, som otörtjent drabbat studenterna, inträdde uti kalefaktorn Hauswalds rum, men faun ingen människa där. Hoa satte sig därför på en stol och började öfvertänka sin belägeubet. Hon var Riemers fästmö. Det var hon visserligen sedan två år tillbaka, men an skulle det blifva alvar af förbindelsen. Morgondagen var bestämu till hennes bröllopsdag och därföre en fasans dag för henne, Osn brudens tårar skulle vara förebud titl ett lyckligt äkteoskap, borde hon blifva öfverlycklig, ty bon hade utgjutit sådana i riklig mängd, emedan hon icke älskade den man, som hon skulle gifta sig med. Därute var det soligt och klart. men bär i bottenvåningen mörkt och dystert; utanföre rådde bullersamt lif, men härstädes tystnad och ensamhet, och likväl kände hon sig här så lyckig! Om deuna lilla kammare blefve heones eviga fängelse, skulle hon gladt höja blicken till let gråa taket. Hon älskade ej Riemer. Visserligen klappade hennes hjärta vid hans annalkande; man det var ingalunda af glädje, utan af afsky, — Hvarföre ville hou gifta sig med honom? Jo. stod i otimligen djup förpligtelse till Riemer, emedan han var skyldig houom en penningdsumma, gom ban ej kunde betala samt dessutom genom hana rekommendation fått tygmätaretjensten. — den gamle tygmästaren var lock äfven förenad wed denne wan genom ett innat band, som ej utan stor fara kunde sönlerslitas. Siebner förekom hvar och en, som )etraktade honom, såsom den pensionerade sollatdygden. och hans ansigte så väl som hans altorm tycktes vitua om baos tillförlitlighet ch samvetsgranhet. Han kunde äfven anses ör en fullkomligt redbar man: man har hada