glÅJTHL oo laret stred mot hans bekallninesgar och han var mån om dess noggranna iakttagande ställde han honom till ansvar därför — Ers furstliga nåde, torde gunstbenäget ursäkta mig för denna gången, svarade Riemer; ty jag har i dag en mycket vigtig gång för esmig, och vill gerna framställa mig på det förOldelaktigaste sätt. Jag begifver mig nämligen wed min brud till presten, ty i morgon randas den lyckliga dag, på hvilken det giftermål skall gå i fullbordan, hvartill högstdensamme gifvit a n e — Jag lyckönskar honom, sade fursten. Likväl måste jag öppet säga honom, att hans drägt misshagar mig. Just på en sådan dag borde han, för att ej gifva anledning tillklander, rätta sig efter föreskrifterna. Som hans hår nu tär ordnadt. ser ban ut som en narr. — Förlåt mig ers nåd, bad böfmästaren, siag skall genast kalla frisören och låta honom Jändra mitt hår i öfverensstämwelse med ers suades föreskrifter. Statskansleren väade sig därefter till BonIfleur med orden: — Tag han läderportföljen ur vagnen. Den innehåller mycket vigtiga skritter. Emot sin vana väntade Kaunitz där ute, till dess Bonfleur tagit portföljen ur vagaslådan, och följde med honom in i arbetsrummet. Där Itog han själf skrifterna ur portföljen och läste dem in uti ett af de stora skåp, som hade stora konstläs. Sedan bortskickade han hofmästaren och gick fundersamt af och an på golfvet. Flera gånger blef han stående framför skåpen och synade noga fogaingarne samt satte fingret på flera punk:er omkring nyckelhålet och tryckte därpå. Åudtligen intogs nämligen fursten af misstankar emot sina egna tjenare. Och han hade anledning till sina misstankar. Ått börja med kom kejsarens förmodan att Hecht ljugit på Lachner, hvilken förmodan sedau blet deu fullkomligaste visshet, när både den polisbetjent, sow varit i fru von Piguitzers tjenst och äfven andra personer igenkänt bonom för samma Hecht, som varit anstäld i besagde frus ijenst. Om hans iadenditet och brottslighet egde således ej nagot tvifvel rum. Men ejnog därmed, utan sedan Kröger väl börjat blauda sig i saken, gjorde han, oombedd äfven en annan vigtig uptäckt, som han genast skyndade att delgifva fursten. Kröger umgicks nämligen på tämligen intim fot med en af statskanslerens underordnade tjenstemän, som till en viss grad egde statskauslerens förtroende. Denne outalade för honom att Lachner verkligen genom sina kamraters hjelp iyckats fullkomligt vederlägga de mot houom gjoräa beskyllaingarne och få sin dom uphafd. afvensam att verkligen något förräderi måste vara beganget, ehuru det ej lyckats för tursteu att själr genom de at honom vidtagne stegen uptäcka förrädaren. När Kröger fått Jetta, instruerade han en af sina underordnade som var bekant med en af de betjenter, som preussiske ministern hade afskedat vid sin afresa, när kriget utbröt. Deune utforskade nu at sin bekante att furst Kaunitz kalefaktor, Hauswald, under de sista åren mycket flitigt stuadom till och med ett par gånger i veckan samt nästan altid törkladd, gjort besök uti preussiska ninisterhotellet och altid blifvit emottagen at Riedesel själt, eller haus sekreterare. Den omständigheten att haos förkladaad vid olika tillillfällen varit olika, hade ådragit sig betjentens ipmärksamhet och föranledt houom att spionera nvart han gick och därigenom äfven, hvem hauss var. Detta Krögsrs medelande upfylde Kaunitzjsa ned den största förundran. u — Om någon af mina tjenare vore mig tillxifven, tänkte han, skulle jag svurit pa att detld rar deane godmodige gubbe! Denne Schlesierla d b — — — — 8— — — — 8 insåg jag framför de andra för omutlig. Han kall dock hjälpa mig att muskera mitt spel vid ina medbrottslingars gripande genom att insöfvad lem i säkerhet. En tredje aoledning till misstanke fick han so tf en händelse. Af misstag hade vederbörand fe