TERM 76(6UTCÖtersättning för -Sundevalls Tidning N. K.(Forts. från n:r 142) Tjugutredje Kapitlet. Flykten. Klockan uti slottets lilla torn slog just mec tydliga slag elfva, när vagnen med flyktin garne uti körde genom porten. Ehuru natter var mörk, brunno dock inga ljus uti vagnslyk torna, ty de resande önskade obemärkta komma ut ur byen, emedan dess granskap vid hvarje timme af natten genomströfvades af patruller Man behöfde också intet lampsken, då Radostins kusk noga kände vägen och egde ett skarpt öga. Platzl satt vid hans sida på kuskbocken. Baronessan hade erbjudit honom att sitta inuti vagnen, men Platzl hade vägrat mottaga anbudet. Man vet icke så noga, hvad som kan hände, sade han. bet är dersöre bäst, att jag håller mig på vakt härute. Sin sabel, hvars gehäng han löstagit, hade han stående mellan benen, och i bröstfickan på den mörka kappa, som han bar, befunno sig ett par laddade pistoler. Lachner var beväpnad med en värja och ett dubbelgevär, och Radostin höll uti sin darrande hand en käpp med värja inuti samt syntes beredd att dyrt sälja sitt lif Pen gamle tjenaren på betjentsätet hade omgjordat sig med en hirschfängare, och bondgossen vid hans sida, som nn likaledes bar livråe, hade en handbila liggande under sig, ty han trodde sig bäst kunna fäkta med ett sådant vapen Flyktingarne voro alltså i stånd att kunna försvara sig mot en smärre patrull, om en sådan ville förhindra deras färd. Då vagnen kommit till en lada, som låg två hundra steg från herregården, bad Platzl kusken hålla stilla och sprang ned från kuskbocken med orden: — Vänta, jag är strax tillbaka, samt försvann bakom ladan. — Uval kan han hafva för sig? sade Lachner och tittade genom fönstret efter honom — Kanske ser han något misstänkt, sade Emilie. som satt midt emot Lachner. — Aro vi redan i klämman? frågade Radostin. Skönt! Vid 75 års ålder kommer jag ännu med i krig! Platzl återkom fort och hade i handen något, som såg ut som en sparre eller bjelke eller något dylikt. IIan öpnade vagnsdörren och sade hemlighetsfullt: — Tag det här in uti vagnen. Det är någonting, som är värdt mer än 50,000 thaler. Sätt fötterne därpå, på det min klenod må förblifva förborgad, om vi hejdas och endast underkastas en ytlig undersökning. Med dessa ord insköt Platzl i vagnen det gåtfulla föremålet, som hade ringa tyngd och var inlindadt i grof linväf, och svängde sig åter upp på kuskbocken. — Det här blir allt galnare! klagade gamle herrn. Soldaten har stulit något, som han söker gömma hos oss, ty huru skulle han annars kunnat komma åt en pjes, som är värd 50,000 thaler? — En hederlig soldat stjäl inte, anmärktel Lachner, och Platzl synes vara en sådan. — Jag känner ej så noga skilnaden mellan att stäla och taga till byte, sade Radostin buttert och lutade sig tigande baklänges il. vagnen. Resan gick emot norden. I första ögonblicket hade man beslutat taga den s dliga riktningen, för att komma till Mähren. Denna ; reseplan förändrades dock, när Platzl, som förf.: få dagar sedan kommit från Nach d, försäkrade, att general Munsch, som komenderade preussiska armeens venstra flygel, hade utfärdat stränga förordningar emot resande, och att hvarje punkt på vägen söderut var sullproppads med preussisk militär. -Vi vilja altså, sade den gamle herrn, i göra försöket att komma genom bergsdalarne ( öfver Arnau. Passera vi lyckligt denna ort. 5 äro vi utom armåernas operationslinier ochlr följaktligen utom all fara. Vid färdens början lupo hästarne, hvilka voro de samma som förut tillhört baron Jamn visch, muntert framåt, men snart gingo desj blott steg för steg, ty vägen var illa anlagd, 1 stenig och ihålig och gick genom en träng, d mörk dal, som slingrade sig genom den höga. I. skogiga bergskedjan. En sorlande bäck gickls vid sidan af vägen och gjorde försiktigheten innu nödvändigare, emedan dess strand var ganska brant. Sedan man hade tillryggalagt omkring en mils väg utvidgades dalen, och man kom till en liten preussisk trupp, som bivuakerade på on äng, På många ställen brunno vakteldar, och åtskilliga af dem underhöllos på ett sålil lösande sätt, att lågan famnshögt upsteg motla limmelen. i — U