Sundsvalls tidning – 5 december 1874, sida 2

Sparkasseråkningen.... 339,722: 43 Depositionsräkningen.... 980,707: 50 Upp: oc) Afstrifningsräkningen.. 87,964: — Andra Bankräkningaar.... 10,000: — Skuld å andra räkningar. . . . 26,173: 07 Jntresse och prov. rakningen . — 32,249: 27 Kronor 1,585,154: 43 Telegraftjänstemännens pensionering. Berättigad till hel pension är hwarje delegare, hwilkens sammanräknade lefnadsoch tjänfteår upgå i klassen a till 105 eller klassen b till 95 och till half pension delegare, fom i werkets tjänst ådras git fig froppsftada eller sjuklighet och därför erhåller afsted. Hel pension utgår med 60 procent af hela af: löningen, då denna ej öfwerstiger 4,000 kr., 60 proc. å 4,000 kr., eller 2,400 fr. då aflöningen är större än 4,000 fr., men ide öfwerstiger 5,000 kr., och 48 proc. af hela aflöningen, då densamma öfwerstiger 5,000 fr. Med aflöning förstås i detta reglemente ordis narie lön eller arvode jämte älderstillägg och tjänftgöringspenningar, men ide hyresförmåner och tills fälliga arvoden. Upmarks mördare uptäkte. J S. D. läses: Då wi för första gängen omnämnde förre straffängarne Hjerts och Tektors gripande, meddes lade wi i sammanhang därmed, att antydan gjorts hos polisen därom, att Hjert oc Tektor möjligen kunde hafwa öfwat eller ätminstone warit delaktiga i morden å civilingeniör Upmark och dennes för: swen August Larsson. Som dessa antydningar likwäl wore grundade endast på sannolikhetsskäl, war den största warsamhet af nöden, belst man icke wisste om Hjert och Tektor haft några meds brottslingar. Följaktligen war det, säsom wi äfwen förut antydt, af största wigt, att underfökningarna bedrefwos i största tysthet. Dels genom skritwexling med åtslilliga myndigheter inom lan: bet od) dels genom sammanssällande af flere oms ständigheter wunnos efter hand sådana uplysnin: gar, fom gjorde det otwifwelaktigt att Hjert och CTektor ensamma woro gerningsmännen. Dessa, hwilka emellertid till en början enwist förnekade att efter sitt sista frigifwande från Långholmen hafwa begått något brott, men smäningom medgåfwo, att de gjort fig slyldiga til de djerswa inbrottstölder å Gotland samt i Linköpings och Nyköpings län, för hwilka de woro misstänkta, kunde slutligen icke reda sig gent emot den ena beswärande omständigheten efter den andra, som mot dem framhölls beträffande morden. Till slut weknade äfwen deras hårda finnen, och de syntes känna ett oemotståndligt behof att lätta fina ftuldbelastade samweten. Slutet häraf blef, att först Cektor i lördags och sedan Hjert i söndags inför t. f. polismästaren fritt od otwungei sami, såsom bet wille synas, under djup ånger, blandad med bäfwan för det straff, fom wäntade dem, erkände, att de natten till den 1 september, med gagnande af sljutwapen, öfwat morden å Upmark och Lars son, i tro att det åkdon, hwari desse färdades, mar postdiligensen. Därwid hade så tillgått, att förbrytarne stält sig i försät på hwar sin sida af wägen, dold den ene bakom en löfrusia och den andre bakom en tallruska, hwilka de för ändamås let sjalfwa upsatt. I öfrigt hade omständigheterna wid mordens föröfwande warit ungefär fådana, som genom tidningarna förut omtalats. Nägra närmare enskildheter lära ide från polisen stå att erhålla förr än den widlyftiga rapporten öfwer det med brottslingarna hållna förberedande för hör hunnit upsättas samt widare ransakning egt rum i poliskammaren. Utslag i ett af ingeniör Forsåen mål. Hr Forfcen instämdes för någon tid sedan til Stockholms tådhusrätt därför att han öfwerfallit waktmästaren Jonsson med flag, då denne i br Forjcens bostad delgaf Honom en kallelse från ju: stitierevisionen. Ör Forssen har nu dömts att ere sätta Jonsfon med 20 och hörda vitnen med 11 kr. Dessutom dömdes han att för missfirmelse mid twå särstilda tillfällen mot allmänna åklagaren, stadsfislal Cederborg, böta tillsammaus 115 och likaledes wid twå särslilda tillfällen mot mwaktmästaren Jonsson tillsammans 50 kr. Vexelmålet Genberg c:a Schaultz. Ör Genberg företedde transfumt af protokollet hos Sundswalls rådhusrätt, wisande att han af nämda rått blifwit dömd att infria de till Strömberg lemnade accepter, för hwilka han mottagit de Schaultzska wexlarne såsom hypotek, och förewisade äfwen de kvitterade accepterna till bewis att han werkligen inlöst dem. Widare företedde han det bref från Strömberg, hwarigenom denne till Gene berg öfwerlemnat de Schaultzsla wexlarne såsom hypotek. Slutligen förklarade sig hr Genberg ej finna något släl att antaga, det Strömberg inlöst de i fråga warande wexlarne i egenskap af hr Shaulg ombud, i hwilket fal Schaultz utan twifwel slulle återfordrat fina wexlar; fast mer syntes Strömberg hafwa i denna sak fullt ärligt förfarit. — Hr Schaultz ombud bestred käromålet och begärde att målet måtte unsfjutas för art