protokollet, och detta var ungefärligen tölande: ) Herr von Radostin, en före detta kejserlig embetsman, som är fiendtligt sinnad mot preussen, gömmer i sitt slott en spion, och det just samye person, som nyligen i en duell bakslugt dödat preussiske kammarherren, baron Riedesel, och då ätven sjelf af honom sårades. Denne spion, en grenadier af kejsarinnans regemente, är en utlärd skälm, som redan en gång varit nära deran att efter krigsrättens dom blifva arkebuserad, emedan han gifvet sig ut för en kavaljer och major och i denna egenskap utförde åtskilliga knep och bedrägerier. Han är herr von Radostins sondotters baronessan Witthans hemlige älskare, och denna dams osedliga lefnadssätt är kändt öfver hela Tyskland. Det är mig obekant, hvad för ofog spionen här vill anställa, men utan tvifvel för han ondt i skölden och bretvexlar med de kejserliga i lägret. — Lätzelstein bad flera gånger kaptenen hemlighålla hans namn som angifvare, på det Radostin och hans sondotter ej måtte få veta det, emedan de hade en mycket hämndlysten karakter, och kaptenen gaf äfven sitt hedersord, att han ville betrakta angifvelsen såsom anonym Då Lätzelstein tillfrågades, om han gjorde anspråk på någon belöning, sade han: — Låt anteckna, att jag gjort preussiska kronan en tjenst. Kanske jag en gång får nytta deraf. Protokollet afslutades, och kaptenen vände sig derpå till mig med den befallningen: — Begif eder med herr baronen till slottet. Han finner nog en lämplig anledning att införa eder hos Radostin. Då ni kommit dit, bör ni laga så, att ni får se spionen, och eder skarpsinnighet må sedan afgöra, om han är så pass återstäld, att han utan fara kan resa härifrån. Tror ni, att det är farligt att vänta,