(Forts. från n:r 139) Ä Nittonde Kapittel I Spionen. Redan före den bestämda tiden infunno sig Lachners kamrater uti det af Daniel anvisadess värdshuset, som de funno vimla af preussare. Vagn och hästar insattes uti en öppen bodl! under bevakning af Westmaier och Hauswald, medan Aldrigfull och Binder inginge uti krogrummet. Afven der funnos soldater. Då de två förklädda grenadiererna tittade efter en fri sittplats, kallade de preussiska underofficerarne dem till sig, hvilka sutto bänken omkring bordet och så fullkomligt kringslöto det, att blott tvenne sitteplatser förblefvo lediga f Dessa ansågo dem för landtmän och börjadesll tala om skörden, som de ansågo det året i ty-— — — bet skola utfalla särdeles illa i denna trakt. Binder förstod att så ställa sitt svar, att preussarne stärktes i sin åsigt. Soldaterna visade sig mycket frimodiga i sina yttranden, och en af dem menade, att: det voro på tiden, att kriget förlades till enl) annan trakt, emedan det goda folket der genom de ständiga utpressningarna bragtes tilll tiggarstafven. l Aldrigfull egnade ej någon upmärksamhetl: åt detta samtal, utan satt med korslagda armar och tittade på en preussare, som efter sin uniform tycktes vava fältväbel. Afven preussareu fästade ögonen på honom och blinkadel några gånger åt honom med ett uttryck afl hemlig förtrolighet. . Värden kom och frågade Aldrigfull, om han var den herre, som väntade på Daniel. Dål! fältväbeln jakade, sade han: — Följ mig, min herre, jag har redan ett rum 1 ordning åt Eder. De båda grenadiererna upstego och begafvol: sig till det dem af värden anvisade rummet. — Kommer Daniel snart? frågade fältväbeln. — Han gick bort för en stund sedan, svarade värden. Jag band kring honom ett blått förkläde och gaf honom i handen en tallrick med en stekt höna på. I denna förklädnad har han säkert framkommit till sin husbonde. ty om det misslyckats, skulle han utan allt tvifvel för sånge sedan varit återkommen. Aldrigfull nickade bifallande med hufvudet. Värden förvred sitt flottiga ansigte till ett! slugt leende, och sade sakta och hemlighetsfullt till Aldrigfull: Om vi kunde spela prenssarne ett spratt, skulle jag gerna vilja vara behjelplig dervid. Fältväbeln endast ryckte på axlarne. Värden försäkrade honom, att han ej behöfde förställa sig. ty baronens kammartjenare hade redan underrättat honom om hela sammanhanget, och han visste alltså, att hela deras färd endast hade för afsigt att spela preussarne ett spratt. Då likväl hans båda gäster visade sig särdeles omedelsamma, måste han efter några minuters uppehåll aflägsna sig, för att tillse serveringen. — Jag tror, sade Binder, att företaget skall aflöpa väl, då dess början är så lofvande men säg hade de der blinkningarne någon särskild betydelse ? — Jo, det hade de visst. Den karl, som jag vexlade blickar med, har en gång varit mig en lika kär kamrat, som I nu ären, och det fägnar mig att han ännu lefver, fastän han blifvit preussare — Känner jag något om den man, om hvilken du talar? frågade Binder. — Ja, svarade Aldrigfull. du har säkert ofta hört omtalas, att en grenadier för ett par år sedan satte sig på svarta vagnen en natt, då den for förbi kruttornet, och spårlöst jörsvann. — Jag minnes, att ni ofta talat om honom; han hette Platzl — När man talar om ett visst svart väsende, kommer det, sade en in i rummet instörtande soldat med stor glädje och ilade till Aldrigfull, slöt honom i sina armar och kysste. honom Ja, sade han, jag är Platzl från hjessan ned till tåspetsarne. — Och ändock tyckes du ej vara Platzl, anmärkte Aldrigfull, ty han bar en hvit österrikisk rock och ej den blåa preussiska — Det är en egen och särskild historia, som du vid tillfälle skall få höra, sade den preussiske fältväbeln till den österrikiske. Slumpen drifver stundom med oss ett groft gäckeri. Ty värr är jag nu preussare, men jag tänker ej dö som sådan. Är du inte mera soldat? — Som du ser, bär jag civila kläder. — Hva : gör du här? Hvar bor du? Hvarföre tjenar du ej mer kejsaren, nu då det är krig? — Jag skall besvara dina frågor, när jag får veta, huru det kommer sig, att jag ser dig framför mig såsom preussisk soldat. — Det skall du utförligt få veta: men nu