Kejsarinnans Grenadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. Öfversättning för eSundsvalle Tidniug N. K. (Forts. från n:r 140 B) Ju bättre Lachner blef till hälsan, desto dystrare blef han till humöret. En dag frågade han läkaren, om han ännu ej tillät honom att lemna sängen, och då denue svarade, att därpa ej var att tänka, förr än en vecka var gätt till ända, sade han: — Herr doktor, laga åtminstone så, att jag bringas bort härifrån. Jag vill ej mer falla herr von Radostin och hans soudotter till besvär. Då läkaren försäkrade honom, att han inte på minsta vis vore dem till besvär, utan af dem betraktades som en medlem af familjen, svarade han med liflighet: — Min herre, ni skall ej endast göra mig er förbunden, utan äfven underlätta mitt tillfrisknande, om ni skaffar mig härifrån. Här kan jag inte andas fritt. Läkaren berättade detta för baronessan som genast kom till den sjuke och förundrad frågade honom, hvarför han inte längre ville kvarstanna hos henne. Lachner förteg sanningen och gaf henne samma förklaring, som han gitvit läkaren.