Länsstyrelsens utlåtande rörande Norrländska järnvägsfrågan. Wid öfwersändande till k m:t af den af LBejternorrlands läng landsting beslutade framställning i ofwanslrifna ämne har länsstyrelsen för egen del afgifwit följande utlåtande: sInnewarande års landsting i detta län har beslutat att hos eders k. m:t göra underdånig framställning därom, att eders k. m:t täcktes til 1875 års riksdag aflåta nådig proposition om norra stambanans sträckning i linien C från Hybo i riktning åt sjön Dellen od) widare förbi Stöde: fjön den från Norge fommande banan till mötes, samt därifrån genaste wågen till Hellgumssjöns södra ända och till Ångermanelfwen wid Sollefteå, famt att, i händelse berörde framställning i nåder bifalles, frågar om undersökningen af linien B måtte få förfalla, med hwilkor därjämte att de af länets järnwagskomiterade för ändamalet infamlade och utfäste medel ide häller därför tagas i anspråk. Då länsstyrelsen härmed till eders k. m:t öfmer: lemnar denna underdaniga framställning oc där: wid i fören rifwen ordning bör beledsaga densamma med eget underdanigt utlatande, få far länsftyrelfen i sadant afseende anföra, att förewarande fråga synes lånsstyrelsen sonderfalla i twenne delar, eller böra betraktas från twenne särslilda synpunkter, nämligen dels betraffande tiden för norra fam banebygnadens fortsatta utsträckning till och ge: nom detta län och dels i fråga om lämpligheten af den utaf landstinget föreslagna sträckningen för norra stambanan. J förra hanseendet lärer eders k. m:t någigst finna den önssan helt naturlig, fom gjort fig gäl: lande hos landstinget och sökt sig uttryck i det uttalande, att landstinget ansage högsta wigt ligga däruppå, att bygnaden måtte ste med möjligaste första. Såsom grund för denna önifan Har nämligen landstinget ramhållit den tillbakasatta ställning i förhallande till de fleste öfrige med järmvägstommunikationer redan gynnade landsdelar, fom Rorrland i saknad af dylika kommunikationer hit tills måst intaga. Då nu de af eders k. m:t nadigst anbefallda järnwagsundersökningar i Norrland lära hafwa fortiridit få längt, att i detta hänseende binder ide synes möta för frågans återuptagande od) definitiva afgörande redan under nästinstund. riksdag; då widare både statens finanser och lan: dets under de sednare åren wunna ekonomoiska utweckling synas mana till påstyndandet af järn: wågsnätets utsträckning till rikets norra delar, hwilka först därefter funna tillgodogöra fig och landet fina hit tills till största delen obegagnade naturrikedomar i odlingsbar jord, widsträckta ffogar, och, längst norrut, ofantliga malmfält; samt da äntligen, sasom lansstyrelsen ytrat wid ett ans nat tillfalle uti en med denna nära fammanbhäns gande fråga, det både ur allmän och ensiild fyns punkt maste anses ligga en stor fördel däruti, att sträckningen af norra stambanan blifwer fastställd i god tid före def utförande, enär wissheten om banans sträckning, såsom erfarenheten från andra delar af landet wisat, måste inom det område, fom af järmvägen beröres, framkalla en mängd nya kommunikationsleder, enslilda bibanar och induftriella anläggningar af allehanda flag, hwilka lemna järnwägen betydliga trafiktillflöden redan förlita stunden af def tillwaro, — få mäste länsstyrelsen för sin del på det lifligaste biträda landstingets äsigt om wigten däraf, att sträckuingen af norra stambanan i sin fortfättning med möjligast första warder bestämd. Hwad darefter angår frågan om lämpligheten af den utaf landstinget förordade sträckning för norra stambanan, få lärer det ide undfalla eders k. m:ts nadiga upmärksamhet, att da länsstyrelsen är styldig att gifwa tillkanna sin mening äfwen i denna del aj fragan, sadant för närwarande måste fte med den reservation, fom betingas af länstty: relsens bristande kännedom om refultaten af de