fortsatt arbete. Låna oss ett par af edra hästar och mottag i stället våra uti e ert stall Vi hafva så brädt om på vår färd, att vi ce ens få tid at stanna här en half timme till Radostiu var genast beredvillig att upfylla hans bön och begaf sig med honom till stallet. der fyra hästar stodo, samt tillät honom att utvälja ett par af dem. Fältväbeln valde och lät utan dröjsmäl byta om hästar för vagnen Grenadiererna trädde derpå till det läger der den svårt sårade ännu låg, svag och medvetslös, och togo under tystnad med hvar sin sakta kyss på hans bleka panna afsked frår honom. Baronessan fäljde dem ned till förstugutröskeln och tog der med ett hjertligt handslag afsked af dem. Fru baronessa, sade Rinder då, det hjertliga deltagande, som ni hyser för vår kamrat, gör hvarje vidare bön från vår sida öfverflödig. Om menniskohjelp förmår rädda vår broder, veta vi, att han blifver räddad. Lachner har städse talt om eder, nådig fru, med en vördnad och hänförelse, som gjort oss till beundrare af edra höga dygder. Redan för dessa känslors skull, som han hyser, förtjenar han hela eder nåd. Ämm en bön har jag att att ställa till eder, fru baronessa. Om achner genom Guds biståud skulle förblifva vid hf, fortfor han med sakta stämma, ty tjenarnes närvaro tvang honom till försiktighet, drag då försorg om, att han ej faller uti fiendens händer, ty i likhet med oss är han ännu grenadier ach har i en hemlig beskickning lemnat österrikiska lägret. — Åkdla vän, svarade baronessan, edert förtroende hedrar mig. Måtte en god genius bevara eder från ett olycksöde sådant, som det, hvilket nu träffat Lachner! Gud gifve, att vi snart alle åter må sammanträffa under gladare förhållanden än denna gången. Gud vare med eder, mina vänner! Grenadiererna begåfvo sig på väg till Nachod. (Forts )